Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några fornnordiska judlagar. 331
dåck vokallängden i á- (om den värkligen är från
handskrifter styrkt) måste bero på inflytande från simplex á ock
andra sammansättningar 1).
Av isl. eksämpel på hithörande sammansättningar må
anföras tottogo, tuttugu (om vars bildning jfr Gesch. d. nord.
spr. § 195, l ock Arkiv III, 10 not) ock pr ettan. Nu är
visserligen sannt, att trätton i nysv. har biton på ultima,
varför det icke tyckes böra höra hit. Men denna svårighet känn
lätt undanröjas. Kock har nämligen (Sv. akc. II, 394 f.)
framhållit, att räkneorden 17-19, som i isl. ock annorstädes
nårmalt ändas på -tian, av gammalt saknat ock på många
håll ännu sakna biton på ultima, ock att detta måste stå i
kau-salsammanhang med bildningen på -tian. Yidare har Gislason
(Aarbøger 1879, s. 160 ff.) jort i hög grad sannolikt, att
även räkneorden 13-16 en gång ägt (uteslutande äller -
äfter min mening - alternativt2) farmer på -tian, av vilka
vi äga spår i det en gång uppvisade flortián-de ock, som jag
tror, även - indiräkt - i det hittills oförklarade fsv. saxtan
(jämte sæxtan ock siaxtan, siæxtari). Fårmen saxtan tycks
vara spesiällt västgötsk, men är så vanlig (i Ygl. I icke
mindre än 17 sitat, se Karlsson, Arkiv I, 389), att man icke
ett ögonblick känn misstänka den för att bero på
felskrivning. Jag förmodar, att den utgår från ett *siaxtian, som
jenom disimilatsjon avlägsnade antingen det första i ock
således blev *saxtian (liksom isl. siautián får bifårmen sautián,
seytián ock Alfdalsmålets siuttiå motsvaras av Orsamålets
sutto för äldre *suttio 17) äller också det andra i, vilket
ledde till siaxtan (liksom isl. siautián även har bifårmen
siautári), en farm som dåck även känn bero på analågi äfter
1) Kannsje hör fgutni. nussi "nyss" hit, i så fall sammansatt av nu ock
den framhävande partickeln -si, som sålunda får anses kunna hava saknat
biton, något som skulle bidraga till en nöjaktig förklaring av ss i flera
farmer av pron. sasi (þessi).
2) Jfr nämligen þritaunta redan på Rökstenen (se Arkiv III, 25 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
