Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några fornnordiska judlagar.
i.
Som bekant finnes inom fornnorskan en dialäktisk
jud-lag, enligt vilken uddjudande wr övergår till w, t. e. va
(vanligen r^ fsv. wra) vrå, veina (jfr fsv. wrenskas ock isl.
reine hingst) gnägga, veit (ock reitr, fsv. wreter) vret; se
min Aisl. gr. § 211, anm. 4; jfr vidare vgngitm = rpngom
av TQngr vrång hos Brage (skrivet i God. ÅM. I e/? föl.
vaungum; däremot i AM 748, 4:o vr$ngom, AM 757, 4:o
orongom}. Samma företeelse träffas på svensk sida i vissa
näjder av Dalarna (Älfdalen, Mora ock Orsa), t. e. waida
vrida, wifci "vrede", handspak; se min Ordlista öfver dalmålet
s. 212 f. (Sv. Landsm. I Y, 236 f.). Övergången wr > w
förmedlas tvivelsutan av ett mellanstadium, då r upphört att
vara (åtminstone i nämnvärd mån) vibrerande ock på grund
av det omedelbart föregående w blivit starkt labialiserat,
var-äfter det lätt uppjick i w, äller ock båda juden närmast
sammansmälte till ett enda mellanljud, ett labialiserat
ovibrerat r äller möjligen ett svagt vibrerande w *).
Samma företeelse har förekåmmit även på andra håll
ock under vida äldre tider. Redan från "urgermansk" äller
kannsje indoeuropeisk tid torde - åtminstone delvis -
härstamma sådana dubbelfårmer som mit. wrase, mht. rase: wase,
*) Jfr övergången från (skårrande) r till ett dylikt jnd hos enstaka
individer, som uttala t. e. skrift, tråd unjefär som skwift, twåd.
20
ARKIV FOR NORDISK FILOLOGI VI, NT FÖLJD II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
