Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Ramm: Nekrolog öfver Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrolog över Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. 289
tillkommer honom äran af en första impuls. Ty väl hade fore
honom en och annan gjort samlingar i svensk dialektologi, men
ingen hade så skarpt fattat en mera enhetlig plan i sikte, ingen har
veterligen med mera energi fore honom satt sin plan i verket att
hopsamla så vidt möjligt alla ord från ett visst område.
Packmannen kan beklaga frånvaron af djupare filologisk bildning hos
arbetets upphofsman, - hvilket för öfrigt ingen kunde lifligare
beklaga än Hyltén-Cavallius själf, - men han nekar därför ej
förtjänsten af det oförtrutna och för sin tid rent af märkvärdiga
samlarenit, hvilket vittnar om en framtidsblick hos samlaren, som man
skulle önskat från många andra håll.
Hans i landsmålstidskriften utgifna Värendska gåtor utgöra
endast en ringa del af hans vidlyftiga i Kgl. Biblioteket förvarade
samlingar, hvarur så många hämtat skatter, icke sällan utan att
egna ett erkännandets ord åt den källa, hvarur de öst.
Svenska folksagor och äfventyr utkommo 1844-9 såsom frukten
af ett gemensamt samarbete mellan H.-C. och hans vän Stephens,
som lemnat större delen af de komparativa notiserna. När de
utkommo, väckte de genast en berättigad beundran för sin
rikhaltighet, mångsidighet och poetiska fägring, Yår tid älskar i allt
en realism, som äfven inom sagofor tälj arnes krets uppammat en
stenografisk skola, hvilken visst icke varit utan nytta eller
hälsosamt inflytande för kännedomen om folkets uttryckssätt och
framställningskonst. Man har klandrat H.-C. därför, att han medvetet
skulle retoriskt förskönat alstren af den svenska folkandens
diktande förmåga, men man betänker ej, att han var barn af en tid,
som ännu ej arbetat sig fram till den nuvarande, måhända
riktigare uppfattningen. Och skulle Grimm nagelfaras på ett lika
hänsynslöst sätt som H.-C., vore det nog ej så svårt att bevisa, att
H.-C. delar åtskilliga fel med sin stora förebild.
Ytterligare ett gemensamt arbete af Stephens och H.-C. utkom
år 1853: Sveriges historiska och politiska visor, - liksom det
föregående utan föregångare eller afslutning. "Vi äro öfvertygade,
säger H.-C. i förordet, att ingen Svensk skall kunna genomläsa de
här meddelade stycken, utan att ofta känna sig sympathetiskt
fattad af den oskrymtade Gudsfruktan, den varma
fäderneslandskärlek, den krigiska hänförelse och det djupa manliga alfvar, som i
dem funnit ett ofta sannt, stundom pedantiskt, men i sjelfva sitt
pedanteri rörande uttryck." Och dock har pedanteriet i kritiken
af detta förtjänstfulla arbete gått så långt, att det mest förkättrat
det på titeln ej lyckligt använda ordet visor l
"Ett plågornas barn" kallade H.-C. stundom sitt förnämsta
verk: Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi (1864-
1868). Ty det var under sjukdomens dagar, fjärran från det
fosterland, dit han som ständig krympling återvände, som hans
tankar mognade till klarhet och han satte sin plan i verket att, som
han säger, "ådagalägga folktraditionens allmänna betydelse för den
ARKIV FÖE NOKDISK PILO LOGI VI, NY FÖLJD II. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
