Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Fornsvenskans behandling av diftongen ia (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Axel Kock.
sedan en ljudövergång ia > iæ i fiærpe etc. genomförts, man
genom en senare ljudutveckling >;>y^ fick jamn>jæmn etc.
Den olika behandlingen av ia i framljud och i midljud
har en fullständig motsvarighet i behandlingen av
ljudförbindelsen io ’), eftersom man i nysv. fått dels jo ’immo’, Johan,
hjon, Hjo (de två sista med stumt h-) dels sjö, snjö etc. (se
Kock: Studier II 483), och io och ia torde av samma
orsak hava erhållit en olikartad utveckling i olika ställning.
Till svenskan inkomna låneord på ja hava i det
nuvarande rspr. dels ja- :jaga, jakt (= jagande), jakt (ett slags
fartyg), jacka, Jan; dels ja-: jämmer, jämra etc. (men i
danskan jammer, jamre etc.), jäkta. Den olika behandlingen av
ia beror naturligtvis väsentligen på, huru tidigt lånen gjordes.
Emellertid visa de fsv. iægha, lækt (’jagande’), iækt (ett slags
fartyg; ex. i Söderwalls ordbok) jämte lagha, iakt, iakt, att,
när dessa ord lånades, övergången ia > læ ännu icke
genomförts i alla bygder. Möjligen kunna dock de nysv.
riksspråksformerna jaga, jakt, jakt bero på senare tysk
ombildning av de äldre Iægha etc. Ordet jägare har ä-ljud redan
i tyskan (mnt. jeger). Fsv. använder emellertid jämte iæghare
även ett av lagha bildat iaghare ’jägare’, under det att vårt
nysv. jagare ’det främsta stagseglet’ utan tvivel är ett senare
lån från Holland eller Tyskland (jmf. höll. jager ’jägare’).
Namnet Jakob har (genom utländskt inflytande) kvar ja-,
men i Sv. Dipl. V s. 566 förekommer gen. jækobs.
I mina Studier öfver fsv. ljudlära I 128 har blivit visat,
att ia i ändelser dialektiskt i fsv. övergick till læ: villa>vlllæ,
*) I en ställning har den äldre ljudförbindelsen iö redan i den älsta
fsv. övergått till Ö, nämligen omedelbart efter r med föregående konsonant
(/). Isl. /no (subst.) motsvaras nämligen av fsv. /rö, isl. friór (adj.)
’fruktbar1 (såsom redan Rietz s. 164 insett) av första kompositionsleden i fsv.
frö-limber ’penis’ (ännu hos Kuiiius: Dudaim III 72 adj. /rö, som alltjämt möter
i bygdemålen), under det att den älsta fsv. har snio(r), sio(r) etc. Så t. ex. i
Hälsinge-lagen /rö, frökorn men snio, sio; i Söderm, -lagen frolimber men
miohunder, snio, sio. Denna utveckling io ;> ö är alldeles likställig med
utvecklingen i isl. fridis ;> fsv. fræls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
