- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
371

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Fornsvenskans behandling av diftongen ia (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fornsvenskans behandling av diftongen ia.



Som bekant motsvaras de isl. ljudförbindelserna ia och
ia - den senare i regeln uppkommen genom brytning -
i fornsvenskan av ljudförbindelserna ia (iä och ia) och iæ
(iæ och iæ), t. ex. isl. iátta fsv. iatta, iætta; isl. iafn, fsv.
iamn, iæmn. Det är vidare allmänt känt, att dylika ord
bruka ia oftare i den äldre än i den yngre fsv., hvilket
överensstämmer därmed, att nysv. visar ljudövergången från ia
till iæ genomförd: äldre nysv. j åta lova’ (Serenii ordbok),
nysv. jämn etc. (undantag göra som bekant orden ja, jag).
Redan våra älsta urkunder skilja sig emellertid ganska
mycket från hvarandra i bruket av ia och iæ. Under det att
t. ex. äldre Västgötalagen (från slutet av 1200-talet)
använder ia i stor utsträckning (men dock icke uteslutande; ex.
fiætur, fiærpæ\ så har ia i Upplandslagen (från år 1300)
väsentligen mindre användning; och på enahanda sätt är ia
i textkodex av Östgötalagen (från mitten av 1300-talet)
ganska vanligt, under det att den från senare hälften av
1300-talet stammande Smålandslagen nästan alltid
använder iæ.

Emellertid har det icke blivit påvisat, att fsv. urkunder
som använda både ia och iæ, därvid tillämpa någon viss
norm 1). Detta är dock fallet åtminstone i åtskilliga ur-

*) Ett av Bråte i Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 39 gjort försök att
spåra en tendens för bruket av ia : iæ i denna urkund är enligt min åsikt
icke lyckligt; jmf. nedan s. 377.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free