- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femte Bandet. Ny följd. Första Bandet. 1889 /
64

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 Axel Kock.

(jmf. oek Bugge Arkiv IV 127 f.), höjd över hvarje tvivel.
Emellertid har (delvis efter avfattandet av Noreens uppsats)
formen hos av hus blivit påvisad i komposita på en hel mängd
ställen (se Kock i Arkiv IY 180 och de där anförda
skrifterna och jmf. strax ovan), och det kan därför omöjligen
betvivlas, att såväl i fsv. som i fd. detta uttal värkligen
användes.

Prep. hos saknade naturligtvis liksom andra prepositioner
i regeln fortis, men när den brukades adverbiellt, hade den denna
akcent. I den förra ställningen utvecklades hus till hös] i den
senare kvarstod hus. Men då ordet obetingat oftast saknade fortis,
undanträngdes formen hus av hös, så att den förra formen
påvisats blott från ett ställe (liksom den akcentuerade formen us ’oss7
möter endast på två ställen och annars undanträngts av os [s]}.

Emot Noreens etymologi talar just den omständigheten,
att ordet nästan alltid har formen hoSj blott en gång hws.
Vårt enda merendels oakcentuerade ord med ^-omljud av långt
a är, så vitt jag vet, pron. hon, hun (fem. av han). Det heter
i fsv. ofta hun jämte hon; i fd. hun. Detta förklaras så, att
hun urspr, varit den oakcentuerade formen (jmf. Kock:
Studier II 480 f.), hvilket åter bestyrkes av det i Skånemålet
brukliga kvinnonamnet Olu (isl. Ol$f\ i hvilket ord $ i den
relativt oakcentuerade senare kompositionsleden övergått till
u (se Kock nedan s. 97).

Om prep. hos värkligen innehölle ^-omljud av ä, skulle
man under dessa förhållanden obetingat vänta, att hus (ej hos)
vore den normala formen eller åtminstone en mycket vanlig
sidoform till hos *).

*) Sedan ovanstående anmärkningar om prepositionen hos lemnats till
tryckning, har Noreens "Utkast till föreläsningar i urgermansk judlära I" (1888)
utkommit. Han synes där (s. 14) själv hava övergivit sin (i Arkiv III 12
uttalade) åsikt, att hos skulle innehålla w-omljud av a, och i stället ansluter han
sig till Brates mening (Bezzenbergers Beiträge XII 31 noten), enligt hvilken
hos väl skulle härledas från * hansu men hava erhållit "urgermanskt ^-omljud"
av a, emedan ordet merendels brukades relativt oakcentuerat. Härvid bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1889/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free