Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 57
nimá), fsv. gouo (påvisat -blott l gång, och felskrivning alltså
mycket möjlig; av g Sva [giva]}] så ock Dalbymålets dröp
(av fsv. dræpa), ot (av fsv. æta).
Härmed äro alla de av Noreen i Arkiv III 38 anförda
preter. med o granskade utom fsv. trop, den i äldre nysv.
mötande preter. konj. sotte (väl av sitta?) och Dalbymålets
sogg ’såg’, logg ’låg’. Men så vitt jag vet, finnes intet bevis
för att fsv. trop (av tropa ’trampa’) hade ö; det kan lika väl
hava havt ö (jmf. med tropa: trop isl. koma : pret. kom). I
pret. sotte torde kort å-ljud kunna misstänkas, men jag skall
ej inlåta mig därpå.
II. Ljudutveckling från u till o.
Som bekant har isl. oss (øss, got. uns, unsis), órir ’våra’ (t.
unser} etc. med o- eller ö-ljud. Orsaken till denna
ljudutveckling ú > ö torde icke vara funnen. Så säger t. ex.
Bråte: Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 63: "huru D. pl.
ws förhåller sig till isl.-fsv. oss, är mig oklart."
Jag tänker mig förhållandet på följande sätt. Långt
u kvarstår i fullt akcentuerad stavelse; däremot övergår
det i relativt oakcentuerad stavelse till ö. Det är dock
blott i helt få ord, som man kan vänta att finna regeln
tillämpad. I flertalet kompositionsleder, som saknade fortis,
förhindrades övergången från ú till ö genom påvärkan från
motsvarande enkla, fullt akcentuerade ord, som ljudlagsenligt
bibehöllo U. Det är alltså blott i partiklar och pronomina,
hvilka merendels i satssammanhanget sakna fortis, samt i
oskiljaktiga kompositionsleder, som ljudlagen kunnat
genomföras.
Jag anför exempel.
1. Som bekant använder den älsta isl. det negativa
prefixet o-, fnorskan ii-, men i något yngre isl. hskrr. brukas
såväl u- som o- (jmf. t. ex. Oxfordordboken 469 sp. 2). Fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
