- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken' af Ludvig Larsson /
18

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

fatta detta som en hop skrivning av ÍNN är omöjligt, ty då skulle
för det första i sammanfalla med främre strecket i det förra N,
vilket vore en orimlighet, ock för det andra detta N själft vara
hopskrivet med det senare N, ett skrivsätt, som fullkomligt
saknade motstycke. Förhållandet är, att skrivaren först skrivit eN
i st. f. eÍN 1 men stråks rättat detta jenom att sätta aksänt över
främre stecket i N, vilket därijenom betecknades som ett i, samt
låta senare strecket av N ingå som främre delen i ett nytt N ;
tvärstrecket i det först skrivna N har han glömt att skrapa ut.
- 75. 39 att hds. äj har miþgarþs, såsom upplagan anjer, är av
W. medjivet. Det tecken äfter det senare þ, som W. finner
"snarast" se ut "blott som en punkt", har jag uppfattat ock
avtecknat som förkortningstecknet för er äller ar i typisk form.
Huruvida något nedsjutande g har hindrat skrivaren från att skriva
s, kan jag äj uttala mig om, men att han, även oin så är, skulle
i dess ställe ha använt ett förkortningstecken, som aldrig betyder
s, äller en punkt, vilket vore ännu mera oerhört, är ett
fullkomligt orimligt påstående, ty han hade i så fall använt den
låga versalformen s liksom på andra ställen, där han äj haft
rum till det höga s (se Stud. sid. 44-45). För den
språkhistoriska rimligheten av formen garþar, vilken W. synes betvivla,
har jag i Stud. framhållit ett, som jag hoppas, ganska tungt
vägande själ. - 76. 21 fi af är ändrat till t därijenom att dess
nedre ända fått samma böjning åt höger, som är karaktäristisk
för t. - 78. 7 synes W. äj bestrida, att hds. har yile; om denna
form är orimlig äller äj, har äj med saken att jöra. - 79. is
likasom 67. 29 ock 83. 11 har hds. hfso, vilket jag på alla 3
ställena påstått böra upplösas hrerso, som jag anser vara
skrivfel för hvørso. W. har själv i sin upplaga sid. 67. 29 tryckt
hrerso, vilket han dock nu synes ångra, ock han medjer, att
såväl 76. 29 som 79. is förkortningstecknet är så ställt, att dess
värde bör insättas emellan r ock s ock icke emellan h ock r,
men påstår, att sid. 83. 11 förkortningstecknet skulle stå till vän-

1 Former med e i st. f. ei finnas på åtsjilliga ställen i StH; se sid. V
i utjivarens förord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888svar/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free