- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken' af Ludvig Larsson /
13

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

W. för att rättfärdiga sitt återjivande av ett i hds. fullt
utskrivet, isländskt ord åberopar de från latinet rent
mekaniskt överförda förkortningarna xpc, ihV o. s. v., kan äj fattas
annat än som ett mindre lyckat sjämt. - 14. 19 medjer W.,
att hds. har EN, vadan upplagans En är oriktigt. - 15. i e den
bokstav, som W. i foryisto återjivit med i ock som ursprungligen
varit ett i, likasom det föregående y alldeles tydligt först varit
ett v, såsom jag anmärkt i Stud., är jenom ett streck från övre
ändan förbundet med toppen på det följande ffc på ett sådant
sätt, att man äj bör kunna tvivla på skrivarens avsikt att jöra
det till ett f. - 16. 2 i goþgaþr har det förra þ upptill fått en
stor ock tydlig böjning åt höger, vars likhet med övre delen av
ett f är så tydlig, att man äj bör kunna tvivla på, att skrivaren
därmed velat rätta þ till f. - 16.6-? W. bör väl anses
med-jiva, att hds. har aksänt över vesa. Den även i upplagan
åter-jivna aksänten i á är äj, såsom W. påstår, olämplig som
omflyttningstecken, ty prep. a har i äldre isl. hds. blott undantagsvis
aksänt som längdtecken (i StH blott i 66 säkra fall av 967).
Då vidare omflyttning är nödvändig, för att ordföljden skall bliva
normal, torde det näppeligen kunna dragas i tvivel, att man i
st. f. upplagans áhimne vesa bör läsa vesa ahimne. - 17. 19
bygeln på det förra a i väsa är äj "litet nedböjd", såsom W.
medjer, utan fullständigt förbunden med bokstavens nedre del
ock, om jag äj misstagit mig, är tillika främre (= vänstra)
sidan i den sålunda ändrade bokstaven jord tjockare än det
övriga, varijenom rättelse från a till e tydligt åsyftats. - 20. 19
jenom förkortningstecknet för m i oþrom är draget ett tydligt,
lodrätt streck, som äj kan hava annan uppjift än att anullera
förkortnings tecknet. - 22. s det tvärstreck, varmed enligt W:s
mening de två första s i athéfessse^s skulle vara överstrukna, är
alldeles tydligt förbindelsestrecket emellan de båda lodräta
sidostrecken i det n, varifrån, såsom jag i Stud. uppjivit, dessa två
s äro rättade. Denna min iakttagelse är så mycket säkrare, som
tillkomsten av det monströsa athéfessseivs äljes är obegriplig.
Jag bör kansje också påpeka, att, när skrivaren velat antyda, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888svar/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free