Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om den Stockholmska Homilieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således vara uttryck för samtida dialektskilnader och förekomma i
samtida handskrifter. Denna omständighet har hr L. förbisett,
och man kan deraf veta, hvad värde hans bestämmelser af
nedskrifningstiden för Homil:s olika delar månde ega. Hr L:s
”utredning” häraf ansluter sig på ett värdigt sätt till hans bekanta
forskningar om läggens sammansättning i Homil.
Hr L:s anmärkning om min förändrade uppfattning af
Homil. 127 7-10 är påtagligen advocatorisk. Deraf att jag 1872
aftryckt texten i den uti hds. befintliga ordningsföljd, men 1886
funnit tillräckligt skäl att motivera en annan textfördelning,
följer ej, att jag icke redan 1872 haft någon förmodan att en
ändring vore önsklig. – Jag har om åtskilliga ställen i Homil.
hyst och hyser många förmodanden, som jag icke ansett böra
nämnas i upplagan, enär jag endast af fullgiltiga skäl velat föreslå
eller vidtaga afvikelser från handskriftens läsarter och
anordning.
Då jag nu går att i korthet bemöta några af hr L:s
anmärkningar om läsningen af åtskilliga ställen i Homil., följer
jag samma ordning som i mina Textkr. Anm.
1 17 Hr L:s försök att komma ifrån sitt misstag i afs. på
ordet leticię är alltför klumpigt för att vidare behöfva gendrifvas;
hvar och en kan i Homil. se, att orden leticię och heiter
stå på sådant afstånd från hvarandra, att deras slutbokstäfver
(eller förkortningarna derför) ej tangera hvarandra. – 2 21 Att
v och y kunna brukas promiscue, har jag visat i Homil. föret.
sid. viij; v har ofta en nedåt gående spets (se Homil. föret. sid.
xij) och blir derigenom likt ett y, isynnerhet när detta, hvilket
någon gång är fallet, saknar en punkt öfver sig, som vanligen
anbringas öfver denna bokstaf; en sådan punkt förekommer
dock någon gång äfven öfver v. De äro således ej omöjliga,
utan lätta att förvexla. Att dessa tecken, med eller utan
prick öfver sig, i gamla hds. vexla med hvarandra (se t. ex.
Dahlerups Ágrip sid. XVI), är en så känd sak, att hr L:s
försäkringar om motsatsen till intet gagna. Hans hänvisning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
