Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - forts. Strövtåg i Sverges medeltidsliteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
att vid samma tid jenitiven även av andra ord, föregången av
prep. ?’, förekåm i liknande advärbiäll användning, ett
antagande, varpå jag finner en bekräftelse i det av Söderwall i
hans Ordbok s. 243 anförda i fasto, under sistliden långfasta.
På sådant sätt fick man i jula (av neutr. pl. jul), senare i julas
med den i senare medeltiden framträdande jenit. plur.
ändelsen -as; vidare i paska (av fem. pl. påskar), senare i påskas;
slutligen i vintra (denna jenitivfårm uppvisad i Rydqvist II,
168), i pingsta (ordet var i fsv. sannolikt femininum likasom
i nsv.; jfr Vätomålets pingstatid), i varal (sannolikt var vår i
fsv. både mask. ock fem. såsom i nsv. dialäkter); att dessa
feminina jenitiver sedermera upptogo -s från de övriga på
-s ock -as tör icke vara ett för djärvt antagande. Möjligen
funnos redan under medeltiden ännu 5 dylika abvärbial,
nämligen de nsv. i s ondas, i måndas, i tis das etc.,, sannolikt
utgångna ur de redan i nominativen apokoperade sönda, månda
etc. Att på svensk språkgrund ett g fallit ganska tidigt,
särsjilt i svagt betonad stavelse, framgår av 1600-talets á 1.
åg ock, ja jag, ärli ärlig, ta taga, dra draga, plä pläga, nån
någon, nássånär någotsånär, fattidom fattigdom (jfr Noreen,
Anteckn. vid läsn. af 1600-talets grammatici s. 7, Norelius i
Arkiv I, s. 229, Kock, Stud. i fsv. ljudl. s. 80, Rydqvist H,
332, IV, 421). Det känn visserligen förefalla väl vågat att
förlägga denna företeelse till så gammal tid som 1400-talet,
men jag vet dock intet, som bestämt hindrar det. A andra
sidan har jag blått ett par mycket svaga stöd för denna
uppfattning. Det ena är Dipl. Dal. IH, s. 190 (orig. från 1395)
rætihet rättighet, det andra de av Rydqvist IV, s. 308 ur God.
Bur. anförda daz, fredaz för daghs} fredaghs. De två
sistnämnda kunna naturligtvis, såsom Rydqvist anser möjligt,
vara felskrivningar för dax, fredax, men det är likväl icke
1 Ett indiräkt bevis på att sådana uttryck på -a värkligen förekåmmit
under medeltiden utjör det i Söderwalls ordbok s. 243 si terade i/asia,
analågisk ombildning av det åvan anförda i fasto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
