Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
kort rotstafvelse (det på samma inskrift förekommande faikian
[acE. af feigr] med bevaradt f är härmed icke likställigt).
Äfven om man således med Sievers ville antaga, att den
äldre samgerm. akcentueringen (med "biakcent [levis] på andra
stafvelsen af ord med lång rotstafvelse men utan denna akcent
på samma stafvelse af ord med kort rotstafvelse) i de
vest-germ. språken så till vida utbytts mot sin absoluta motsats,
som tvärtom levis skulle kommit att hvila på andra stafvelsen
af ord med kort, men att saknas på motsvarande stafvelse af
ord med lång rotstafvelse - så torde det få anses såsom alldeles
omöjligt, att denna procedur skulle, oberoende af den
vest-gerni. utvecklingen, hafva försiggått äfven i det samnordiska
språket.
Dessa förhållanden tala på det allra kraftigaste emot, att
den vanliga uppfattningen af ^-omljudet skulle vara riktig,
den nämligen att frånvaron af i-omljud i ett ord (t. ex. impf.
tålda) med nödvändighet skulle visa, att ändeisens i bortfallit
fore i-omljudsperiodens inträdande.
En annan omständighet talar äfven bestämdt däremot.
Som bekant antager man vanligen - och enligt min åsigt är
denna uppfattning riktig -, att de långa i-stammarna
ljudlagsenligt fingo i-omljud i nom. och ack. sg., och att dessa
ljudlagsenligt utvecklade former föreligga i isl. kvæn, ætt, sætt,
sýn etc. (utvecklade ur *kváni(R), *Jcväni etc.), under det att
sidoformerna kván, átt, satt, sión etc. fått den oomljudda
vokalen från andra kasus (jmf. got. gen. anstais, dat. anstai etc.).
Nu har emellertid Falk i Arkiv III 297 f. framhållit - ehuru
han däraf söker draga en annan slutsats än jag -, att dylika
feminina i-stammar (antingen alltid eller i de älsta isl.
handskrifterna) sakna omljud, när de ingå som första led i en
komposition, och man har sålunda Jcvánfang etc., áttnifr etc.,
sattband etc., siónhagr etc. och andra dylika ord. Detta är
högst underligt med den vanliga teorien för i-omljudet. Som
bekant bibehållas nämligen i de germ. språken stamvokalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
