Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Málaháttr. Ett bidrag till norröna metriken (Theodor Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
i versraden skall hafva hufvudton, att den sista hufvudtonen
i versen uppbärande stafvelsen är lång, och slutligen att, om
tredje stafvelsen från slutet har sista hufvudtonen, kan
penultima vara antingen lång eller kort1. De ställen i Atlamál,
som förete med dessa regler oförenliga versslut, måste
således anses hafva oriktiga läsarter, och åtskilliga textändringar
hafva också i följd af ofvannämnda regler blifvit införda
eller föreslagna. Nyligen har dock Sievers till fullo visat2,
att den första regeln ingalunda kan sägas vara obetingadt
gällande, ehuru visserligen versrader med hufvudton på
slut-stafvelsen äro mera sällan förekommande. Häraf följer ock,
att den andra regeln måste modifieras derhän, att en af de
tre sista stafvelserna i versraden skall hafva hufvudton. Äfven
den tredje regeln visar sig icke hållbar, hvaremot den fjerde
regelns giltighet säkerligen bör lemnas obestridd. Grenom
Bugges meddelanden har likväl uppmärksamheten å nyo
blifvit fäst på qvantitetens betydelse i den nordiska versläran.
Med offentliggörandet af Sievers’ undersökningar i
skaldemetriken 3 kan ett nytt skede i norröna verslärans historia
sägas hafva inträdt. Hans första undersökning af den
drott-qvädna strofen gaf till hufvudresultat, att ett öfver det
normala gående stafvelseantal i versraden endast var tillåtet
för så vidt som två korta stafvelser ersatte en lång. Versens
byggnad hvilade således hufvudsakligen på alldeles fasta och
bestämda qvantitetsgrunder, hvaremot accentuationen fick
endast en secundär betydelse för rhythmiken. Det blef för
öfrigt genom dessa undersökningar äfven klart, att begge
dessa factor er måste tänkas stå i ett nära inbördes samband,
hvilket särskildt visar sig deraf, att uti den fornskandiska
versen kan en stafvelse i taktens sänkning vara anceps, eller
1 Jfr. Beretn. om Det første Nord. Filologmøde sid. 142 (Köpenhamn 1879).
* Jfr. Paul-Braunes Beitr. zur Gresch. der Deutschen Spr. und Lit. X
535 (Halle 1885). Denna tidskrift betecknas i det följande ’Beitr.’
3 Uti Beitr. Bd. V, VI (Halle 1878-79).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
