Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
fall forekom annat än hos långa vokaler. Emellertid uppträdde
sålunda nasolvokal bland annat i följande ord:
á’ (t. an) å, få’ (got. fan) då, fira’ (got. fram) från; två’
(got. twans) två (ack. pl. m.), få’ (got. fans) dem (ack. pl. m.);
g$s, gá’s (t. gans) gås, lá’ss (t. lanse) bås, $*s£, ß’s£ (got. arøsfø)
kärlek, á’ss (got. «røs1) bjälke, g’ss, á’ss (ägs. <5s, got. Ansi-ulf
o. d.) gud, ro-s, rå’s (got. nøwa) lopp, fø’ss (jfr ofvan s. 13)
» r»
lås; Ale (flit. Analo, Anulo), Aleifr (ägs. Anláf), A IQ/ (jfr nedan
/ «
om formerna 0’le, O’ldfr).
lé’rept (*lín-ript) linne.
s/’- (flit. «irø-) beständigt, f (t. irø) i, f t fl (jfr fimbol-) jätte.
ö’- (t. wrø-; jfr nedan ú’-) o-; 0’SÄ (t. wünsch) önskan, f j ö’s
(se ofvan s. 10 ff.) fähus; fó’rr (t. donner), ó’rer, -om o. s. v.
t
(t» unsré) våra; 0*fe (fhi Unilas, Unil, Förstemann I, 1213; jfr
ofvan Ale = flit. Analog 0’láfr (jfr flit. Um-lert, Uni-ardis,
1 Det nordiska ordet är icke fullt identiskt med det gotiska, ty, såsom
af dat. sg. anza synes, förutsätter det gotiska ordet en stam anzo-,
under det att det nordiska utgår från anso-, en differens lydande
under Yernerska lagen.
2 Det gotiska ordet är - trots sitt maskulina kön - väl ursprungligen
identiskt med det nordiska, till hvilket det står i samma
afljudsför-hållande som fht. unst: got. ansts, got. tunpus: isl. tqnn, It. schunJce:
sv. sMnJc, iht. fruma: isl. frame, mht. vrum: isl. framr, fht. stum: got.
Stamms., fht. gi-won: isl. vanr och kanske got. hund: isl. Äpnc?.
3 O’?e, hvars ó icke gärna kan vara äldre ^ af ännu äldre á (se nästa
not), är altså icke fullt identiskt med A-le, till hvilket det fastmera
står i samma afljudsförhållande som g-unst: ansts o. d. (se förra
noten). 0’le (*Un-le) är utan tvifvel nära befryndadt med det tyska
namnet Uno, hvilket mycket väl kan vara en afljudsform till fht. ano
farfar, ana mormor (jfr lat. anus), äfven användt såsom nonien
proprium (se Förstemann I, 82); till detta senare ord för också FÖrste-
mann (jfr ock Munch, Saml. Afh. IV, 148 f.) fht. Analo, d. v. s. isl.
t
Ale (*An-le), under det att han sätter Uno, Unilas o. d. i
sammanhang med isl. unna m. m., en sammanställning som dock förefaller
mindre tilltalande, enär man naturligtvis icke vill eller ens får skilja
isl. 0’le (Unilas) och Ale (Analo) från hvarandra, och som är rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
