Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nordiska språkens nasalerade vokaler (A. Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
betydelsen i Mtr (*ga-ha[n]htoø) är tvifvelsutan "hoppande",
såsom framgår dels af betydelsen hos det ofvan angifna dalska
ke’ta sig, dels af användningen af ordet kat i flera nordiska
dialekter uti betydelsen "okynnig genom att hoppa o- d.", brukadt
om ostyriga kreatur. Jag drager därför icke i betänkande att
framställa den gissningen rörande ordets slutliga etymon, att det
är en particip-bildning medelst suffixet -to- af den verbalrot
qheng, som uppträder i skr. khanj, gr. axá^oo (*s-qhngjo), t. hinken.
Ti’6’ta "kvittra" (om talgmesens läte) hänger tydligen
samman med sv. dial. taljtita talgmes, no. tita, teta, tjeta mes,
hvilka former tyckas hänvisa på ett isl. *tét(t)a eller *fét(t)a.
Visserligen uppträder isl. é uti målet såsom i (t. ex. Ut lät,
tit tat m. m.), under det att målets ie är den regelbundna
representanten för isl. ei, och man skulle sålunda lätt kunna
komma att tänka på isl. teite "regulus maritimus"; men då en
dylik sammanställning icke förklarar dalmålets nasalering, ej
häller norskans saknad af diftongen ei, och då man uti
dalmålets sliet slät (isl. sléttr) och lierte (isl. léript] har åtminstone
två säkra exempel på, att målets ie kan under vissa - ännu
obekanta -. förutsättningar representera isl. á, så synes man
med lugn kunna förutsätta isl. *tét(t)a ^f etta?) af ett urgerm.
*ti(n)hton. Hänger detta samman med det hittills så godt som
isolerade tunga, lat. dingva (lingvd) ? Jfr i fråga om betydelsen
sådana i sv. diall. uppträdande beteckningar för tungan, som
"smattran", "snattran", "slamran", "babblan", "smackan".
skl ger germ. si (t. ex. sluta =. lat. claudo, t. sollen = isl. skulu, se J. v.
Fierlinger, Kuhns Zeitschr. XXVII, 191 ff., 480 f.), så bör också skn bli
sn. Sni’u’e’sk förhåller sig då till hnjóskr (fnjóskr) alldeles som sluta
till claudo (t. stier till isl. pjórr, gr. ffxá£a> till t. hinken o. d.). På
samma sätt vill jag då med Johansson fatta förhållandet isl. hnjósa
(fht. niosan): sv. fnysa, me.fnesen, höll. fniezen: me. snesen (som Kluge,
Et. Wtb. s. 240 vill göra till ett annat ord än de föregående) och isl.
fnykr (äfven nykr, knykr!): snykr.
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
