Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
sådant hinder, och detta tydligen på den grund, att A i
sådan ställning rimligtvis redan fore brytningstiden bortföll,
hvarvid det föregående e förlängdes. Däremot ser jag inga
skäl till att förneka brytning fore konsonantgruppen ht, där
h troligen längre kvarstod; att h i och för sig icke hindrar
brytning, syns af angelsachsiskan. Men äfven om man vill
anta, att h redan fore brytningstiden försvunnit genom
assimilation med tf, så upphäfves därigenom icke antagandet af
brytning i sehta > siatta, men den har då indträdt fore U i stället
för ht1.
Annorlunda gestaltar sig förhållandet vid fsv. iaJc, isl. Jak
jämte ek. I urnor diska inskrifter förekommer dels en proklitisk
form ek på Guldhornet, Tunestenen, Kragehulspjutspetsen2,
Lindholmsamuletten och Järsbergstenen3, dels en enklitisk form ’&a
på Lindholmsamuletten4 och möjligen på en brakteat från
Sjæl-land (Stephens n:o 57; tolkningsförslag af Leffler i Antiqvarisk
tidskr. för Sverige VI, 2, s. 14 not), båda gångerna i
förbindelse med ett föregående ha(i)te, haiti. Detta %a måste
vara en stympning af ett själfständigt eka, en form som
1 Jag anser för gifvet, att, då ht assimilerades till ii, föregående vokal
icke förlängdes, liksom omvändt att, då vokalen fick
ersättningsförlängning, intet tt uppkom; annars skulle det försvunna h hafva blifvit
på dubbelt sätt ersatt. Dóttir o. d. måste fattas som beroende på
kompromiss mellan stamstafvelserna döt- ocli dött-. Rester af en med
den förra analog lia vi i j åta (jämte j åtta), sút (om detta är = sótt;
jfr den sällsynta dat. pl. suttum), knés-bot (= t. Bucht, såsom
Lundgren muntligen gjort mig uppmärksam på); hlátr, nætr, døtr, vitr,
lýritr, ey vit, hvat-vetna äro tvetydiga. Den regel, efter hvilken
antingen vokalförlängning eller assimilation inträdt, är svår att finna.
Har aksenten äfven här spelat en roll ?
2 Enligt privat meddelande af Bugge.
3 Dessutom på Reistadstenen under den något afvikande formen ik.
4 Om denna och öfriga här citerade indskrifter se Bugges tolkningar i
Tidskr. for Phil. og Pæd. YII och VIII samt Årbøger för 1871, 1872
och 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
