- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 /
165

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 2. Till läran om brytningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från det ursprungliga eu till det yngre iu, en öfvergång som på
tysk botten ju först i historisk tid genomförts och äfven i
norden icke behöfver sättas till äldre tid än 500-talet. De älsta
exemplen på iu äro här Vardebrakteatens Niuwila och den något
yngre Reidstadstenens IudingaR. Altså hafva vi sannolikt att
uppställa utvecklingen *beuw- <b>></b> *beggw-, icke *beuw- <b>></b>
biuw- <b>></b> biggw-. Sedan genom uppkomsten af gg diftongen eu
försvunnit, finnes icke längre för e någon anledning att öfvergå till i,
och en form biggw- kan nu icke existera annat än i sådana fall,
då följande stafvelse innehåller ett i eller j.

2. Isl. har hnnøggr = sv. njugg och hnøggva (jämte hnyggja),
hvilka båda ord med nödvändighet förutsätta en rotstafvelse
*hneggw-. Jag har i Sv. Landsm. I, 692 försökt att förklara
isl. hnøggr ur en stam *hnaggwia, yngre *hn*e*ggwia-, men detta
låter sig icke göra, enär ordet icke kan eller får skiljas från
sv. njugg[1]; och då man naturligtvis icke för detta ords skull
får statuera en annars exempellös brytning af *e*, måste altså det
isl. ø förutsätta äldre e, icke *e*. Isl. hnøggva åter har jag i Sv.
Landsm. I, 738 betraktat såsom ett svagt verb (*hnauwian) och
skilt det från hnyggja, som då skulle vara det starka *hneuwan.
Denna förklaring är alt för konstlad och dessutom obehöflig, då
förhållandet mellan ø och y vida enklare låter förklara sig på
annat sätt. Verbet har i urnordisk tid böjts: *hneggvu, *hniggviR,
*hniggvið, *hneggum, *hniggvið
(jfr ofvan s. 151), *hneggva, hvaraf
yngre isl. hnøgg, hnyggr, (hnyggr), hnøggum, hnyggvið, hnøggva[2].


[1] Däremot bör det skiljas från t. ge-nau (got. *ga-nêws? se Kluge,
Etymologisches Wörterbuch s. 104), med hvilket jag (anf. st.) ansett mig kunna
jämföra det. Sievers anför (Ags. Grammatik § 63) ett isl. hn*o*ggr,
motsvarande ags. hneáw; med hvad rätt vet jag icke. Jag anser isl. hnøggr
(urgerm. *hneuv-) förhålla sig till ägs. hneáw (urgerm. *hnauw-) som
isl. adj. rjödr till r*o*uðr, fsv. gior till gör, m. m.
[2] Hur Osthoff tänker sig uppkomsten af den ursprungliga böjning
hnygg-jum, hnøggvið, hnyggja, som han i Morphol. Unters. IV, 27 noten antar,
har jag omöjligen kunnat fatta med ledning af hans där gifna knappa
antydningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1883/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free