158 (Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Små grammatiska och etymologiska bidrag (Adolf Noreen) - - 1. Till läran om i-omljudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

östergötl. broger (jfr. Östgötalagens broua), agatör auditör[1] m. m. (se Fryksdalsmålets ljudlära §
208, Sv. Landsm, I, 200, 319);
jfr. svenska hvardagsuttalets Agust för August[2].

Bäst ock talrikast repräsenterade äro dock de omljudda
formerna af orden på -inn úti några nutida nordiska dialekter, som
tillhöra den skandinaviska halföns allra märkligaste och
ålderdomligaste. Bland de norska munarterna[3] komma här särskildt
i betraktande de nordanfjälska dialekterna i Brekken (annex
till Røros), Sælbo (Øverbygden), båda tillhörande søndre
Throndhjems amt, samt Meraker (annex till Stjørdalen), Vuku (annex
till Værdalen), Snaasen og Lekø, de senare fyra inom nordre
Throndhjems amt. I Vuku har jag t. ex. funnit[4]: flyn’n’i[5] (isl.

[1] De två sista exemplen äro mig benäget meddelade af Herr
Gustaf Rundgren, östgöte.
[2] Att
den skenbara öfvergången <i>v > gh</i> egentligen är en öfvergång
<i>v > w > gh</i> och sålunda de därpå anförda exemplen också äro att föra
hit, söker jag visa i en särskild exkurs här nedan s. 161.
[3] De här och i det
följande lämnade uppgifterna om norska dialekter
bero samtliga på mina egna iakttagelser under en forskningsresa i
Norge sommaren 1882.
[4] Jag frånser här och i det följande från exempel, motsvarande isl. dr*e*git,
t*e*kit o. d., enär dessa, såsom i det föregående påpekats, äro mindre
bevisande. Ej häller upptar jag såsom bevis sådana participier som
flyji (isl. flogit), bydi (boðit) o. d., som möjligen kunna hafva lånat sin vokal från presens, ett antagande som jag dock anser högst osannolikt
på grund af olikheten i kvantitet hos vokalen i part. (kort) och pres. (lång).
[5] Med ſ betecknar jag här s. k. sch-ljud, af hvad slag detta vara må
(supradentalt, dentipalatalt, p ålat alt o. s. v.); med n’, l’, t’, d’ utmärker
jag palatalt eller dentipalatalt n, l, t, d; λ är ett icke sångbart l (=h i nyisl. hl, se Bjørn Magnusson Olsen i Germania XXII, 257 ff); |
utmärker s. k. tjokt l; j efter t’ är i regeln tecken för s. k. ch-ljud.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1883/0162.html

		Arkiv for/för nordisk filologi / Første Bind. 1883 / 158 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|