Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 5. Den vetenskapliga teologin, dess innehåll och metod - IV. Religion och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det religiösa samfund, som han skapar och förnyar
utan återvändo. Han far visserligen hvart han vill, men
ingen vind blåser, om det tillåtes mig att uttrycka mig
på detta sätt, utom atmosfären; ingen kommer från den
djupblå eterns regioner. Liksom vinden är skakningen
af luftpartiklarne, sammalunda är Guds andes mystiska
verksamhet människosjälarnas skakning. Häraf kommer
sig det band af vital solidaritet, som förenar den religiösa
människan med det religiösa samfundet, den kristna med
det kristna samfundet. Cyprianus’ ord, som med sådant
eftertryck upptagits af Calvin, är sant: »Kyrkan är modern
till alla dem, åt hvilka Gud är fadern.»2 Och detta har
icke sagts för att fjättra eller förneka Guds eller människans
frihet, utan för att utmärka de organiska betingelser, i
hvilka det står fast, att så väl den enas som den andras
frihet utöfvas.
Lifvets ordning är ett; troslärans ordning är ett annat.
Gud förlänar det förra; han utfärdar icke den andra; men
han har gifvit människorna inbillningens och intelligensens
egenskaper för att de skola göra sig reda för lifvets
erfarenhetsrön, öfversätta och uttrycka dem. Visserligen
komma tankarne från hjärtat och föreställningarna uppstå
af erfarenheten, men genom en intellektuell utarbetning,
som alltid och med nödvändighet bevarar en subjektiv
och tillfällig karaktär. Det förhåller sig med de religiösa
idéerna som med alla våra andra idéer; man kan icke
anföra en enda, som hel och fullständig fallit från
himmelen, ingen, som icke bildats i en människohjärna, ingen,
hvars uppkomst och utveckling man icke kan följa genom
generationerna. Man måste betala sitt andliga bröd
liksom sitt lekamliga. Häraf framgår den följdsatsen, att
de ärftliga föreställningarna, som en gång varit
individuella föreställningar, aldrig ha något absolut och förbli
föränderliga i oändlighet genom det andens arbete, som
skapat dem.
Tempora mutantur, nos et mutamur in illis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
