Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 4. Innehållet i Andens religion - II. Frälsningens evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
mande samtidighet, höra till två lika skiljaktiga områden
som hjärtats och intelligensens. Tron i evangelisk mening
och i Jesu Kristi tal innebär ett moraliskt förhållande från
person till person. Det är en handling af lit till Gud, till
hans rättvisa och hans kärlek, hjärtats gåfva och
öfver-gifvande, viljans helgelse.5 Trons natur bestämmes af dess
föremål. Detta föremål är Gud, som personligen kommer
till människan med sina löften, utplånar synderna och för
beständigt nedsätter sig i medvetandet såsom kraftens och
lifvets ande för att låta dens ande, som mottager honom,
lefva och veckla ut sig. Se där, hvarför tron
nödvändigtvis följes af andens gåfva, hvarför han rättfärdiggör
och helgar syndaren.
Tron, som fattas på detta sätt, är Gud, tillgänglig
för hjärtat, och hjärtat, tillgängligt för Gud; det är Guds
inre uppenbarelse och boende i oss. Däri ligger
evangeliums religiösa originalitet, det drag, som djupast skiljer det
från den mosaiska religionen och forntidens öfriga
religioner. Tron förblir således fostrarinnan af andens religion,
ty genom henne och i henne mötas Guds ande och
människans ande och genomtränga hvarandra för att bilda
en lycklig och oupplöslig enhet.
Frälsningens evangelium rör sig sålunda alltigenom
på det moraliska lifvets område: känslan af synd, ånger,
Guds kärlek, återvändande till Gud, tro, alla dessa element
äro af samma natur. Frälsningens och andens högre lif
äro icke mera fästa vid ett doktrinalt ok, vid en börda
af praktiska och goda verk, som människan måste med
eller mot sin vilja lägga på sina skuldror i asketisk dygd.
Upphören för den skull, oroliga själar, att onödigtvis plåga
eder och att tro eder vara utanför frälsningens religion,
därför att I gören fåfänga ansträngningar för att tillägna
eder dogmer och trosläror, mot hvilka edert förnuft och
edert medvetande oöfvervinnerligen protestera. Och äfven
I själar, som fått afsmak för tron, upphören att vända
eder från frälsningens evangelium, därför att en outhärdlig
Sabatier. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
