Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - III. Auktoritetssystemets sista fäste - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338
oändligt afstånd mellan denna auktoritet och ofelbarheten
hos en bokstaf. Den är af ett helt annat slag. Man skall
bättre inse detta längre fram, då vi skola visa, att Jesu
tanke just varit att afskaffa den yttre auktoritetens
religioner för att grunda andens inre religion, d. v. s. en
omedelbar gemenskap med Gud i ett förnyadt medvetande.
NOTER. i. Sid. 315. Chateaubriand, Le Génie du Christianisme,
1802: Les Martyrs, 1809; l’Itineraire, 1811. Mme de Stael, l’Alletnagne,
1810; Fontanes, le Jour des Mörts, 1796. Lamartines, Victor Hugos,
de Vignys första arbeten. Se Sainte-Beuve. Chateaubriand et son groupe,
2 vol. — Vinet, Littérature au XIX:e siècle, tome I.
2. Sid. 315. Du Pape, 1819; Les soirées de St. Pétersbourg,
1821. — La Législation primitive, 1802. — Essai sur l’indifterence en
matière de religion, 1817, etc.
3. Sid. 317. Comment les dogmes finissent. Mélanges
philoso-phiques, 1833.
4. Sid. 317· Se såsom prof härpå Francis Neivrnann, Phases of
faith, 1849.
5. Sid. 318. Om puseyismen, se Träets for the times (1834—
1839). H. Newmann, Apologia pro vita sua, 1864. C. Schæll, art.
Traktarianismus, i Herzogs Real-Encyclop., 2 a uppl., del XV. — Om
den tyska neo-lutheranismen, se Lichtenberger, Hist. des idées rel. en
Allemagne, tome II, 1873; O. Pfleiderer, Entwickelung d. protest.
Theo-logie seit Kant, 1891.
6. Sid. 319. L. Gaussen, Theopneustie ou inspiration plénières
des S. Ecritures, 2:me édit. 1842. — Le Canon des S. Ecrit., 2 vol.,
1860. Författaren har själf sammanfattat sin lära i följande ordalag:
»Theopneustin är icke ett system, den är ett faktum, och detta af Gud
bekräftade faktum är för oss en dogm. Men det är boken, som är
inspirerad; det handlar framför allt om boken, icke om skriftställarne.
Man skulle nästan kunna undvara tron på tankarnes inspiration, medan
man icke kan undvara tron på språkets. Om bokens ord äro af Gud,
hvad ha väl, då allt kommer omkring, skriftställarens tankar att betyda
för mig? Han kan vara dum, men lika fullt är hvad som kommer från hans
hand alltid bibeln, hvaremot om tankarne ingifvas honom, men icke orden,
det icke är en bibel, som han gifver mig; det är föga mer än en predikan.»
Den sålunda till sitt sista uttryck drifna dogmen förändrade sig till
paradox och hånade på en gång historien, det religiösa medvetandet och
sunda förnuftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
