Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - I. Väckelse och reaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i6
Mot läran om påfvens ofelbarhet i katolicismen svarar
i den protestantiska teologin återuppståndelsen af dogmen
om den heliga skrifts hela och fulla inspiration. För att
undgå tviflet och anarkin, skapar man sig allestädes idoler.
Den blinda åtrån att någonstädes komma i besittning af
en synbar och oomtvistlig auktoritet går förbi alla
invändningar och alla betänkligheter. Samma allsmäktiga a priori
bjuder och befaller dessa påstådda bevisningar. Frågan är
icke att veta, om påfven eller bibeln verkligen äro ofelbara;
hufvudpunkten är att visa, att de böra vara det. Louis
Gaussen resonerar precis som Joseph de Maistre. Man
kommer icke öfverens om en uppgörelse angående den
gudomliga ofelbarhetens organ, utan hvar och en vill ha sin; hvar
och en väljer den allt efter sin tradition och sina tycken,
men rättfärdigar sitt val med samma skäl och grunder.
På samma gång som den religiösa känslan hade
emellertid två andra makter tagit ett ojämförligt uppsving:
historiens och naturens vetenskaper. I första stunden hade
de, långt ifrån att motsäga eller besvära denna känsla,
fastmer tyckts tjäna henne. Förkunnade icke Newtons
himmel, lika väl som Davids, Guds ära? Fann icke den
historiska inbillningen ändå bättre än fromheten sin
räkning i Chateaubriands Martyrerna eller i Walter Scotts
romaner.?· Men motsägelsen frambröt, så snart den religiösa
känslan, för att befästa och påtvinga sig, uppväckte
medeltidens dogmer. De modärna människornas cosmos hade
blifvit alltför stor för att förbli innesluten inom den antika
tankens råmärken.
Den med seklet födda generationen förhöll sig såsom
en människa, hvilken kommit till mogen ålder och ickc
längre väntar sig något af lifvet, saknar sin barndoms
drömmar, men känner, att det icke beror af henne att
återkomma till dem. Sålunda sväfvade själarna mellan
önskan och möjligheten att tro hvad traditionen bjöd dem
såsom religiös sanning och föllo i en melankoli, som lika
mycket bestod af fromhet som skepticism. Tviflet syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
