Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var toraligen högländt, ISg en gSrd mellan späda loftrad«
Den hette Ldngnäset och egdes af min följeslagare.
»Detta är ett prydande och hngneligt ställe» —
menade denne — »särdeles om sommarn, innan
löfsko-gen kläd t af sig.» Ingen ville dock bosätta sig der;
»ty alla vilja vara i byn och bo utmed hvarandra.»
Längnäset vore dessutom besväradt af åtskilliga slags
spökerier — särdeles af sjorå’n, hvarom en gammal
fiskare här i trakten ocksä visste mycket att berätta.
Gamle Jonas hade sjelf en dag nära invid gärden
hört nägot tungt — likasom en stor sten — falla ned
i vattnet, utan att han kunnat upptäcka hvarifrån den
möjligen kommit.
Sistliden midsommar hade hans nygifte mäg vid
Långnäset gått att taga litet löf åt getterna. En häftig
regnskur hade då öfverraskat honom, hvarvid han genast
sprungit till ladan, att söka skydd emot ovädret. Men
hvad får han der se? — Jo, midtframför dörren ståren
prest lifslefvande och ser på honom, och när han
när-mar sig, går denne sina Tärde. Han följer då efter;
men genast är presten försvunnen. »Hvad skulle delta
vara för slag?. — Jo, det var inte annat än sjöråa;
men ’ mågen blef också sjuk efter det der och kunde
inte pä många dar komma sig för igen.»
Necken var också en, som brukade hålla sig i
strömmarne, och om någon simmande der »glömde af
sig», finge han makt med den.
Sedan vi under dylikt samspråk en stund qvärdröjt
vid stenen i det s. k. Grönfdllet, vände vi åter mot
stora landsvägen.
Min följeslagare fortfor att vara meddelsam och
yttrade härunder bland annat, huru det med hvarje år blir
allt sämre och sämre i landet. Jorden bär inte nu så
som den förr har gjort — menade han — och sjelfva
skogen blir klenare. Om man, gifvit akt på* den någon
längre tid, kunde man ha sett huru träden förr innantill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
