- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
38

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handarbeten. När han åter aflägsnade sig, tryckte han med
lifligaste värma Annas hand samt bad henne vara glad och
framför allt förgäta hvad de först i afton talat om. Men
kommen ett stycke på hemvägen sade han vid sig sjelf:
»Älskvärd är hon, det är onekligt; — men hon är ändå
inte som förr!»

Det vigtigaste förglömde han dock nu, nemligen, att
härvid göra sig den frågan: »Är jag väl sjelf densamme
som förr?»

VIII.

»Flickan, som vi i dag talat om, ligger
rent för döden.»


Dagen efter besöket hos Anna stod Willner fram på
förmiddagen i sitt rum, väpnad med palett och pensel —
vi säga »väpnad»; ty det arbete, han nu hade för händer,
var en genretafla, som skarpt häntydde på konstnärernas
knappa vilkor i vårt land. Man såg der en ung man med
ädla anletsdrag och med ett par djupa, lidande ögon, som
oafvändt voro fästade på en målning, den han just nu hade
under arbete, efter hvad den till halft höjda handen och
penseln utvisade. Hans klädsel bildade en skarp kontrast mot
det fina, nästan förnäma ansigtet; ty hela paryren utgjordes
af en fotsid morgonrock, hvilken var så illa medfaren, att
den ena trasan der kysste den andra, och på fötterna bar
han vida näfverskor. I brädden af taflan stod tecknadt:
»En svensk artist i nittonde seklet eller Mæcenaternas
tidehvarf».

Medan Willner var som ifrigast sysselsatt med sitt
arbete, hörde han dörren till yttre rummet öppnas och trodde
då att det var Landaler, som hemkom. Han hade efter
gårdagens uppträde hos spelkamraterna ännu icke träffat
denne, emedan Landaler, då han på qvälleu hemkom, varit
utgången och sedan dess ej återvändt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free