- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
214

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Kan jag göra något för er, fru moder ?“
frågade Laurie och lutade sig öfver fru Marchs stol,
med den ömma blick och ton han alltid gaf henne.

“Sej tack, ingenting annat än att vara snäll
och höra åt på posten om jag har något bref. I
dag-kunde jag vänta bref och brefbäraren har inte varit
här. March är eljest punktlig som solen, men han
har kanske fått något förhinder. “

I detsamma hördes en häftig ringning, och ett
ögonblick derefter inkom Elsa med bref.

“Här är en af de fasliga telegrafotyget,11 sade
hon och räckte fram brefvet med en min som om
hon fruktade att det skulle explodera och göra
någon skada.

Så snart fru March hörde ordet “telegraf11^ ryckte
hon åt sig telegramet, genomögnade de två rader
det innehöll och sjönk derefter tillbaka i stolen lika
hvit i ansigtet som om papperet skickat en kula j
hennes hjerta. Laurie störtade utför trappan efter
vatten, medan Margret och Elsa uppehöllo fru March
och Hanna med darrande röst läste högt:

“Eru March!

Er man är mycket sjuk. Kom genast.

S. Hale.

Blank Hospital, Washington.<■

Hvilken dödstystnad det rådde i rummet medan
man lyssnade med återhållen andedragt! Hvad det
mörknade besynnerligt utanför hemmet! Huru hela
verlden plötsligt tycktes flickorna ha blifvit förändrad,
då de trängdes kring modern med en känsla liksom
om all deras lycka och stöd voro nära att blifva
dem fråntagna! Eru March återvann snart sansen,
läste om telegramet och utsträckte derpå armarne
mot sina döttrar, sägande i en ton som aldrig gick
ur deras minne:

“.Tag måste resa genast, men det är kanhända
för sent. Ack, mina barn, mina barn! Hjelpen mig
att bära detta slag!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free