- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
206

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. kap. Hemligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jag lotVade det inte.“

“Det faller i alla fall af sig sjelf, och jag litade
på er.“

“Nå ja, ännu så länge skall jag tiga, men det
var mycket ledsamt att höra och jag önskar att ni
inte hade talt om det for mig.“

“Jag trodde att del skulle roa er.“

“Att någon skulle komma och taga bort Margret
från oss? Nej, tack skall ni ha.“

“Det vore kanhända bättre att någon kom och
tog bort er.“

“Jag skulle vilja se den som vågade försöka
det!“ utbrast Hanna stolt.

“Och jag med!“ inföll Laurie, hvars ansigte
strålade af glädje vid tanken derpå.

“Att förvara hemligheter är inte min starka sida.
Jag kommer inte att få en enda lugn stund sedan ni
talt om det för mig,“ sade Hanna i en ton som
förrådde att hon icke var sin vän synnerligen tacksam
för don meddelade nyheten.

“Kom så skola vi springa utför backen här, det
skall göra er bra igen,“ sade Laurie.

Ingen menniska syntes till. Den jemna vägen
sluttade inbjudande framför Hanna, och då hon fann
frestelsen oemotståndlig, störtade hon framåt,
lem-nande hatt och kam bakom sig och tappande den
ena hårnålen efter den andra under vägen. Laurie
nådde målet först och var fullkomligt belåten med
utgången af sitt försök, ty hans Atalanta följde
flämtande efter honom med fladdrande hår, strålande
ögon, blossande kinder och i hennes ansigte kunde
ej upptäckas minsta spår till missbelåtenhet.

“Ack, den som vore en häst ändå! Då kunde
jag få trafva i väg i den sköna luften utan att mista
andan. Men nu ser jag snygg ut. Spring tillbaka,
herr kerub, och tag reda på mina saker!“ bad Hanna,
i det hon - kastade sig ned under ett kastanjeträd,
hvars aflållna blad betäckte marken såsom en
kar-mosinröd matta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free