Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tusenskön March, fadern öfverste i armén en
af våra förnämsta familjer — men motgångar, ni förstår
— umgås mycket förtroligt hos Laurences; en söt
flicka, det försäkrar jag er; min Edvard är alldeles
tokig i henne.“
“Nå. jag må säga!“ utbrast den gamla damen
och tog fram sin binocle för att närmare skärskåda
Margret, hvilken kände sig smått stött öfver fru
Moffats osanningar men likväl försökte antaga en min
som om hon ej hört det minsta.
Margret kände sig fortfarande litet besvärad, men
hon sökte öfvertyga sig om att hon med framgång
spelade den för henne nya rollen af att vara en stor dam och
gjorde derför sitt bästa, ehuru det trånga klädningslifvet
förorsakade att hon fick ondt i sidan, hennes fotter ibland
voro nära att insnärjas af släpet och hon plågades af en
beständig fruktan att örhängena skulle fälla af och bli
söndertrampade. Medan Margret fläktade sig med
solfjädern och skrattade åt en ungherres klena försök att
spela qvickhufvud, dog hennes skratt plötsligt bort och
hon blef förvirrad, ty midtemot sig varseblef hon Laurie
i andra ändan af salongen. Han fixerade henne med
blickar af oförstäld förvåning, men i dem tyckte hon
sig äfven läsa ogillande, ty fastän han bockade sig
småleende, var det likväl något i hans redliga ögon
som kom henne att rodna och önska att hon haft sin
tarlatansklädning på sig. Hvad som- fullkomligt bragte
henne ur fattningen var att hon såg Bella nicka åt
Annie, hvarvid de fixerade först henne och sedan
Laurie, hvilken till hennes glädje såg ovanligt skygg
och barnslig ut.
“Sådana tokor, att sätta sådana idéer i hufvudet
på mig! Men jag vill inte längre tänka derpå eller
bli det minsta annorlunda än jag varit förut,“ tänkte
Margret och skyndade öfver rummet för att helsa
på sin vän.
“Det var roligt att få se er här, ty jag var rädd
för att ni inte skulle komma, “ sade Margret och
sökte antaga minen af en stor dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
