- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
40

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Laurences gosse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen

“Derfor att?"

“Det får ni inte veta.

“Inte?“

Åhj°, jag har halt den oturen att stå med
ryg– mot eldbrasan och svedt den här Madningen
men fastan jag sokt hjelpa det så godt jag kunnat, syns

och df.fr «fde Margret åt mig att jag
■ kulle halla mig stilla, sa att ingen fick se det. M

löjligt6™3, Skratta’ 0m ni vill; Jag vet noS att det är

lf Laf,ri® skrattade icke; han såg blott ned i
golfvet for ett ogonblick, och Hanna blef förlägen, då
hon markte uttrycket i hans ansigte och han sade:

u;- „ oS°r fgentmg! Jag skall säga hur viskola

ara oss at: derute i stora rummet ha vi ypperligt
svangrum, och ingen ser oss der. Var så god och
kom med nu.“ 8

Hon tackade^och de lemnade fönstersmygen.

Da Hanna sag sm kavaljer taga på sig sina vackra
perl fargade handskar, ville hon så gerna också ha
, ,ett Par kka vackra. Dot var ingen i rummet, och
der dansade de en polka i storstil, ty Laurie dansade

111 i°Ch,. al.’d° IIanna tyska steg, hvilka hon blef
alldeles förtjust i, emedan det var lif och fart i dem
Da, musiken tystnade satte de sig i trappan för
att hemta andan, och Laurie var just midt uppe i
en beskrifnmg af studentfesterna i Heidelberg, då
Margiet kom. for att soka reda på sin syster. Hon
gaf Hanna ett tecken med hufvudet, och motvilligt
fck denna efter henne in i. ett sidorum, der hon
fann Margret sitta i en soffa, blek i ansigtet och med
han derna omfattande sm ena fot. •

• u Y1Gkat foten’ Dcn der dumma klacken

vickade till och ar skulden till hela olyckan. Det

goi sa ondt, sa jag kan knajipt stå, och jag vet inte
hur jag skall komma hem härifrån," sade Margret
vaggande fram och tillbaka med kroppen.

Jag kunde väl tro att du skulle göra dig illa
med de der dumma kängorna. Det var tråkigt, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free