Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. kap. Små pilgrimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte om tårtorna och mjölken vi fingo deruppe.
Hade jag inte växt från sådant der, skulle jag gerna vilja leka det om igen,“ sade Amy, som redan, i den mogna åldern af tolf år, började tala om att ej längre befatta sig med barnsligheter.
“För dylikt bli vi aldrig för gamla, mitt barn, ty det är en lek vi på det ena eller andra sättet leka hela lifvet igenom. Vi ha vår börda här nere, vår väg ligger framför oss, och längtan efter lycka och sällhet är den ledsagare som förer oss genom många vedervärdigheter och misstag till den frid som är ett verkligt Zions berg. Antagen nu, mina små pilgrimer, att I börjen ånyo, ej på lek utan för allvar, och sen till hur långt I hinnen innan pappa kommer hem.“
“Ja, mamma! Men hvar äro våra knyten?“ frågade Amy.
“Just nyss sade ni alla utom Betty hurudan er börda var. Jag tror nästan att hon inte har någon,“ sade modern.
“Jo, det har jag visst, och den är att diska och damma, att afundas alla flickor som ha ett vackert piano och att vara rädd för menniskor.“
Bettys börda föreföll alla så löjlig, att de ville skratta, men ingen gjorde det, ty hon skulle ha känt sig djupt sårad deraf.
“Låtom oss göra så,“ sade Margret tankfullt.
“Det är blott en annan benämning på sträfvandet att bli goda, och vi skola taga Bunyans berättelse till hjelp, ty fastän vi vilja bli goda, är det ett tungt arbete och vi glömma snart de goda föresatserna samt göra inte vårt bästa. “
“En natt voro vi i Misströstans dy, men då kom
mamma och drog oss upp, såsom Hjelp gjorde i boken.
Vi böra såsom Kristen ha vår vägvisare. Hvad skola vi då göra?“ frågade Hanna, förtjust öfver denna idé, som utbredde en smula romantik öfver det så prosaiska åliggandet att göra sin pligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
