- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
285

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

"Nej, det är icke snille, det är — kärlek! Och
då han såg, att hon ryggade tillbaka litet, som om
hon blifvit skrämd af hans häftighet, tillade han med
ett kraftigt bemödande till sjelfbeherskning, som gjorde,
att hans röst ljöd helt besynnerlig:

"Det var inte min mening att förklara mig, men
jag kan inte tillåta att du på detta vis bedrager dig
sjelf. Jag måste säga dig sanningen och inte låta dig
kyssa mig såsom din kusin, när jag älskar dig af allt
mitt hjerta och hela min själ!"

«Åh Mac, skämta intel utropade Rosa, helt för-
virrad af den inblick hon fått i ett hjerta, som hon
trott sig känna så väl.

Nej, det är mitt fulla allvar," svarade han med
en så lugn ton, att om han ej varit så blek och haft
ett så upprördt utseende, hon skulle ha betviflat hans
ord. "Vredgas på mig, om du vill, jag har inte
annat att vänta, ty jag vet mycket väl, att det är
för tidigt att tala. Jag borde kanske ha väntat
många år ännu, men du såg så lycklig ut, att jag
vågade hoppas att du hade glömt."

«Glömt hvad?" frågade Rosa häftigt.

<Charlie.’’

"Ack att ni alla skola envisas i att tro, det jag
älskade honom mera än jag gjorde!" utropade hon
med både smärta och otålighet i rösten; ty denna
familjens villfarelse retade henne stundom mycket.

Ja, det är väl ej underligt, om vi taga för
gifvet, att du älskade honom, då han egde allt hvad
en qvinna beundrar?" sade Mac, ej med bitterhet,
men liksom om han undrade på qvinnans brist på
insigt.

"Jag för min del beundrar ej svaghet af hvad
slag den än må vara, och jag skulle aldrig kunna
älska den jag ej kunde skänka hvarken min aktning
eller mitt förtroende. Gör mig den rättvisan att tro
hvad jag nu sagt dig, ty jag har verkligen tröttnat
på att bli beklagad."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free