- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
112

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

hals "och armar, så att hon ej alltför mycket skulle
skilja sig från de andra fader- och moderlösa, deras
grofva ylleklädningar och hvita förkläden. Tant Plenty
ville gerna ha en liten supé efteråt, till dagens ära,
men Phebe bad henne att utbyta den emot en jul-
middag åt de fattiga barnen. Gossarne föreslogo,
att de skulle ösa öfver henne ett blomsterregn, och
Charlie bad om den äran att få föra in sångerskan.
Men Phebe afslog, med tårar i ögonen, deras vänliga
anbud, och sade med mycket allvar:

"Det är bättre, att jag börjar så, som jag kom-
mer att fortfara och bör lita helt och hållet på mig sjelf.
Ja, jag försäkrar er, Mr Charlie, att jag vill helst gå
in ensam, ty nm är alls inte på er plats bland oss,
utan skulle blott förderfva det rörande intryck, som
vi önska åstadkomma," och dervid log hon genom
tårarna, då hon betraktade den unge eleganten fram-
för sig och tänkte på de grofva bruna ylleklädnin-
garna med hvita förkläden framför.

Sålunda bestämdes det, efter mycket ordande
om saken, att Phebe skulle få sin vilja fram i allt,
och att familjen måste nöja sig med att blott applå-
dera henne från sina platser.

"Nå, nog skola vi få blåsor i händerna och sedan
skola vi föra dig hem i triumf, i en kalesch med fyra
hästar, du egensinniga primadonna!" hotade Steve,
som inte alls var nöjd med denna enkelhet.

"En kalesch med två hästar skall jag vara myc-
ket tacksam för, så snart jag slutat. Jag skall nog
hålla mig ståndaktig tills jag utfört mitt parti, men
då gissar jag, att jag kommer att känna mig litet
angripen; jag skulle derföre tycka mycket om att få

fara hem, innan den allmänna uppståndelsen börjar.

Jag försäkrar, att det är inte min mening att vara
egensinnig, men ni äro alla så goda emot mig, att
mitt hjerta blir alltför fullt, när jag tänker derpå,

och detta duger ej, när man skall sjunga," sade Phebe,

och en tår föll ned på den lilla remsa hon höll på
att fålla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free