Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
<<Jag har intet hjerta.”
«Jo, det har du visst, ty jag hör hur det bul-
tar som en stångjernshammare, och det är mitt fel;
] skulle ha tittat in till er, när vi foro förbi, och
Jag
talat om, att allt stod riktigt till med mig."
«Det är skammen och inte den långa vägen, som
sätter mig i detta tillstånd. Jag går ofta den vägen,
för att taga motion, och tycker inte alls, att det är
långt, men i qväll var jag så vild,-att jag inte vet
hur jag bar mig åt. Men lugna dig nu, du, och må
ej längre oron gnaga din själ, som de uttrycka sig
i romanerna," svarade Mac, skickligt vändande sam-
talet från sig sjelf.
«Hvad vet väl du om romaner?” frågade Rosa.
<Hur så, tror du kanske, att jag aldrig läser en
roman ?’’
«Jag tänkte, att du inte läste annat än grekiska
och latin, undantagandes en och annan titt på Web-
. skys pseudofiter, och sådant der."
Mac spärrade upp ögonen vid detta svar; derpå
började han att skratta så hjertligt och högljudt, att
tant Plentys sömniga röst snart hördes oroligt fråga
uppifrån:
<cHvad i Herrans namn står på? är elden lös?"
«Nej, min fru, allt står riktigt till, och det är
- blott jag, som håller på att taga godnatt," svarade
Mac, böjande sig ned, för att taga upp sin mössa.
«Ja, gå då genast din väg, och låt det arma
barneb få lägga sig," tillade den gamla tanten och
drog sig tillbaka till sin sköna bädd.
Rosa sprang ut i salen och tog ner onkelns pels,
hvarmed hon mötte Mac, då han kom ut från bi-
blioteket, tankspridd sökande sin egen rock.
«Du hade ju ingen med dig, du oförståndiga
pojke. Tag derföre denna, och ha bättre reda på dig
nästa gång, annars skall du inte slippa så lätt ifrån
saken, skall du få se," sade hon, i det hon höll upp
den tunga pelsen och tittade fram öfver den, utan
ringaste tecken till missnöje i de leende ögonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
