- Project Runeberg -  C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker /
8

(1869) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist såsom nyromantiker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa serafiska grannlåter hörs ett förspel till går
anmelodien. I sändebrefvet från Leonard visar sig en
ganska stark frivolitet. “Snart er vi i Peder Madsens Gang,
snart i Himlen.“ Herr Hugo Hamilkar har hört
österländska sagor, predikningar, jagthistorier och otaliga
andra saker; några teatraliska föreställningar borde nu
arrangeras, men ej på vanligt sätt. Ett slags sjungande
tableaux vivants anordnas bakom ett flor (af olika färg
alltefter sångens grundstämning). I dessa “Songes“ deltar
Jungfru Maria, lyssnande till öfverjordisk musik och sjelf
qvädande: “Herre Gud hvad det är vackert, att höra
toner af en salig ängels mun! Herre Gud, hvad det är
ljufligt, att dö i toner och sång! Stilla rinn, o min själ,
i floden, i dunkla, himmelska purpurfloden: stilla sjunk,
o min sälla ande, i gudafamnen, den friska, goda.“ —
Scenen vexlar: madonnan försvinner, det stora
blothuset i Sigtuna skymtar fram; en Sång till Menniskooffret
uppstämmes. Derpå ledsagas vi till stranden af Eufrat.
Repertoaren lider just ej af enformighet. Och blott en half
menniskoålder låg imellan sådana fyrverkerier och
reflexionspoesiens säfliga gång, den tid då man med uppriktigt
hjerta gladde sig åt Oden, Thilda och Pompé, eller
andäkteligen lyssnade till Predikarens förmaningar. Men —
som Kierkegaard säger [1] — “Verden gik i Barndom, den
måtte forynges. Forsåvidt var Romantiken velgjörende.
Der går en kjölig Luftning, en forfriskende morgenluft
fra Middelalderens Urskove eller fra Grækenlands rene
Æther gjennem Romantiken; det löber Spidsborgerne koldt
ned ad Ryggen og dog er det nödvendigt for att
fordrive den dyriske Uddunstning, i hvilken man hidtil åndede.“
— Denna “kjölige Luftning“, denna “forfriskende
Morgenluft“ inandas vi i fulla drag i Törnrosens Bok, en den
nya kultens oförfalskade kodex, der inspirationen —
poesiens gudomliga inspiration — glänser fram bland alla


[1] Om Begrebet Ironi med stadigt Hensyn till Sokrates. Kjöbenh. 1841.
sid. 323. Nyss använde vi ett uttryck som också återfinnes här, sid. 325.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/almquistny/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free