Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - XLVI. Jernutställningarna, af E. G:son Odelstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ja veridens förste bessemeringeniör C. Lundvik. Att den, som först af alla
lyckades blåsa bessemerstål, fortfarande skall tillverka ett godt sådant, kan ju förefalla
naturligt, men att han ock blåser ett sådant, som af intet annat i förträfflighet
öfver-flyglas, och att han med sin chefs hjelp får manufakturera detsamma är glädjande.
Verkets välordnade, vackra och storartade utställning innehöll malmer
och tackjern, götbrott, valsverks- och gröfre smidesprodukter, alla lelfria,
utmärkta och jemna, starka helvalsade stålrör och en massa välgjordt klen- och
manufaktursmide för de mest olika användningar.
Det var för den, som mindes de på förra Stockholmsutställningen
exponerade svartsmidena och nu jemförde dem med Forsbackas med lieres,
glädjande att konstatera, huru ofantligt denna manufakturtillverkning gått framåt.
1866 års verktyg, såsom hammare, släggor och landtbruksredskap m. m., voro
i allmänhet klumpiga och oändamålsenliga samt allt annat än eleganta och
dessutom af få modeller, under det att nutidens äro så praktiskt
lätthandter-liga och > tingliga», som deras användning tillåter, och af en massa olika
modeller, samt man kunde vara frestad säga — nästan väl eleganta, delvis
spegelpolerade, delvis förgylda eller lackerade i olika glänsande färger. Det
senare gör dem ju ej bättre, men tiden» vill så hafva dem.
Furudals kettingfabrik. Redan på 1866 års Stockholmsutställning
tillerkändes fabriken guldmedalj och hade, innan den 1884 flyttades från Furudals bruk ned till
Ljusne, vunnit rykte för att tillverka de mest pålitliga skeppskettingar. Den eges nu af
Ljusne-Voxna aktiebolag och har ej efter sin flyttning mist något af det
välför-tjenta anseende, den förut egde, naturligt nog, då dess kettingars styrka och
pålitlighet vuxit i jemna steg med fartygens tilltagande storlek och kapteners och redares
fordringar.
Kettingfabriken, som är den äldsta inom vårt land, anlades 17 57 vid Furudal
i öre socken och Dalarne, och hade fabriken att glädja sig åt en för den tiden
betydlig inhemsk marknad. Kongl. flottan och Kongl. lotsverket voro då verkets största
kunder. All ketting tillverkades för hand af s. k. dubbelgarfvadt lancashirejernA, men blef
denna ketting gifvetvis dyr, då densamma utom det dyra tillverkningssättet och
materialet äfven hade att dragas med en alldeles för lång och besvärlig landsvägstransport.
Ljusne-Voxna aktiebolags delegare, som i slutet af 1870-talet genom köp blefvo egare
till Furudal, insågo till fullo olägenheten af att vid ett så långt in i landet beläget
verk, som Furudal, tillverka ketting, och nedflyttade därför såväl smidet som smederna
till Norr-Ljusne jernverk, där verket nu fortfarande finnes med bibehållande af sitt
ursprungliga namn Furudals kettingfabrik».
Då verket 1884 nedflyttades, sysselsattes 10 mästersmeder med sina 10
drängar, 1 edsvuren profvarmästare samt 2 profvarbiträden, således tillhopa 23 personer.
Produktionen var lö85 52,75 tons handsmidd ketting. Är 1894 började
Furudals-fabriken i likhet med sina konkurrenter att inrätta sig för maskinsmide, och är nu
arbetspersonalen i hand- och maskinsmedjan 38 man. Produktionen för 1897 var
400 tons. Kettingsmidets utveckling vid Furudals kettingfabrik har sedan 1894 tagit
en rask fart, och har det lyckats fabriken att få en betydlig export på Ryssland,
Norge och Danmark. Exportkettingen är i regel handsmidd, då de respektive
kunderna alltid fordra högsta möjliga prof (Engelska Lloyds och Franska Veritas) såsom
vilkor i sina slutsedlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
