Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men,» sade han för sig sjelf, der han nu
återtog sin hastiga gäng i alla riktningar öfver
golfvet, sedan han länge betraktat de här och
der ströfvande och lekande soldaterna, » detta är
enda sättet att få bugt med juten. Det är som
grefve Per nyligen sade, att med sädana menniskor
får man ej hysa medlidande. Skåningen
och blekingen äro dessutom så styfnackade, att
man måste taga i med jernhandskar, om man
vill tygla dem. Min fader yttrade också rätt ofta
detsamma, och han hade nog fått en ganska läng
och säker erfarenhet deraf.»
Konungen hann knappt sluta denna sin monolog,
då grefve Per Banér, en af hans bästa
och mest bepröfvade fältöfverstar, inträdde. Vid
åsynen af honom uppklarnade Gustaf Adolfs anlete
och han gick emot grefven under det han
uttalade dessa ord:
»Välkommen. Jag älskar sällskap, aldra helst
i dessa ögonblick. Hvad nytt höres af?»
»Vi togo en dansk spion för en timme sedan,
och ha klämt ur honom, att Rantzau ämnar angripa
oss.»
»Så-å — då få vi väl vara pä vår post.»
»Jag har också vidtagit alla möjliga anstalter
till försvar, och om eders majestät gillar den
plan för hvars omnämnande jag kommit hit, så
skola vi koncentrera försvaret här på
kyrkogården.»
»Den planen är god,» svarade Gustaf Adolf,
sedan han en stund försjunkit i tankar. »Hur är
det med knektarne, äro de vid godt mod?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
