Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuel Kratsch eller Peter Strand kunde, oaktadt de funderade både länge och väl, begripa huru Gutofsky skulle bära sig åt för att bereda dem tillfälle att undkomma.
»Detta öfvergår alldeles mitt förstånd,» utbrast den först nämnde. »Alla portar äro ända till ytterlighet väl bevakade och bli’ det om möjligt ännu mera nu, då vår flykt ur citadellet blifvit upptäckt.»
»Och likväl ska jag föra er genom en af Archangels förnämsta portar», inföll Henrik Gutofsky leende.
»Ja», menade Peter Strand, «kan du det, så är du märkvärdig, och då är jag böjd för att tro, att du står i förbindelse med öfvernaturliga makter.»
Gutofsky log åter.
»Nej», sade han, »jag är en rätt kristen och har ej gemenskap med andarne.»
Han hade knappt hunnit uttala sista ordet, då Samuel Kratsch fattade hans båda händer och tryckte dem varmt, under det han sade:
»Vi äro ej de ende svenskar, som ha dig att tacka för vår räddning. Oegennyttigt och utan det ringaste anspråk på ersättning har du af enskilda medel understödt dina olyckskamrater både dem, som stannat qvar och dem, som velat rymma. Var säker på, att detta ditt handlingssätt en gång skall bli belönadt så, som det förtjenar. Det är väl också välsignelserna från desse stridskamrater, som uppstigit till himmelen och der manat godt för dig, så att du alltid lyckats i dina företag.»
Då Samuel Kratsch uttalade dessa sista ord, syntes ett par klara tacksamhetens tårar i hans ögon.
Några minuters tystnad uppstod. De kommande timmarne skulle afgöra tre tappre mäns framtida öden, och det var tanken härpå, som fjettrade deras tungor. Slutligen kunde Peter Strand ej tiga längre.
»Men», yttrade han och betraktade noga Gutofsky, »fruktar du ej att förr eller sednare bli’ upptäckt?»
»Nej», genmälde denne raskt.
Kratsch och Strand sågo förbluffade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
