- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
178

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ländska farvatten, men varit hemma ibland om
vint-rarne, hade mor Lovisa, som egde en qvick
uppfattning, lärt sig ej allenast en mängd utländska ord,
utan äfven hela meningar, och det på flere språk.
Och ehuru dessa meningar naturligtvis ej voro annat
än lösa strofer, hade de ändock ibland kommit henne
väl till pass. Så äfven nu. Hon fann genast att
hon hade en fransman framför sig, samt att han
begärde herberge för de båda qvinnorna. Lovisa Stubb
svarade »oui» så godt hon kunde och med detta
besked återvände betjenten till utseendet förnöjd till
de på stranden väntande fruntimren. Med all den
artighet och vänlighet, som enkan och hennes dotter
kunde antaga, blefvo de främmande mottagna och
fingo sig anvisade det lilla med all den elegans, som
de fattiga qvinnorna kunde åstadkomma, utpyntade
trefliga gafvelrummet.

— Nå, utropade den äldre damen, när hon blef
ensam med sin yngre vackra följeslagarinna, den
heliga jungfrun vare lofvad, att vi ändteligen råkat ut
för hederliga och vänliga menniskor!

De båda resenärerna stannade hos Lovisa Stubb
ett par dagar. Under denna tid fick deras betjent
nöja sig med herberge i en lada. Väl grinade
fransmannen illa och gjorde ganska sura’ miner, men det hjelpte
ej; hvarken enkan eller hennes dotter hade lust att
släppa till sitt rum åt honom. Dessutom var det en
så blid väderlek, att man, utan att frysa ihjäl, mycket
väl kunnat ligga under bar himmel om man haft
aldrig så litet skydd. Den franske betjenten var ingen
ful karl och så snart hans förargelse väl hunnit lägga
sig en smula, började han att se på Karin med andra
ögon än förut och att, när han kom i tillfälle, säga
henne små artigheter, dem hon naturligtvis icke be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free