Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
tyckt om, att kanslirådet bott i detta gamla hus, där
en, som skälldes för Ebba Brahe, hade hållit till en
gång och som skulle varit något slags hora till en
kung i forntiden, hon spökade, det visste han
bestämt, han hade mött henne en kväll i gången på
nedre botten — svart pärlhätta -hade hon på håret,
men hela underdelen var upplöst i ett böljande
dim-släp — och hökar Elversson, som bodde mitt emot,
hade sett henne ibland stående bakom rutan i ett
av de mörka fönstren en trappa upp. Kanslirådet
hade skrattat åt honom, då han vid ett tillfälle
berättat som det var och hade kommit med något
ogudligt, som en av hans franska filosofer hade
sagt. Men i det stycket kände kammartjänar
Norberg, att han visste bättre besked om sakerna än
kanslirådet. Hade kanslirådet kanske sett Klara
nunna på kyrkogårdsmuren därborta på norr? Nej,
men det hade han, Lasse Norberg, och det som
pojk-vask redan, den tid han tjänade vid Spelbomskan.
Kammartjänar Norberg snappade hastigt till sig
sin pälsluva och kom ut på gatan.
3-
Johannes apostelns dag, strax efter jul, ägde
begravningen rum i Sankta Maria, där de svåra
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
