Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
ha kommit en rimmare att sjunga ungefär
så här: i
Ack, jag vill Iadiens alla parior strö
för dina fötter — bulda m’!
och plocka upp dem sjelf — om iu’så lömmar,
för att få veta — hvad du drömmer.
Signe var ännu ett fullkomligt barn; vis
serligen hade hon "ränat upp i växten", så
som det heter, blifvit smal och smärt, men
hon nyttjade ännu "kort klädning” och "tur-
kiska byxor” enligt tidens sed, och att stilla
och sedesåmt gå var för henne en verk-
lig plåga. Nej, vid: hvarje ärende sprang hon
och skulle hon ibland bära in ett fat med
mjölk, så trippade hon så lätt med fötterna,
för att visa ati också detta svåra åliggande
kunde utföras springande.
De långa glänsande guldlockarna flad
drade i full frihet kring hennes hals, och
den lilla näpna trubbnäsan, i förening med
kindens små gropar och det nästan stän-
diga småleendet, gjorde, att man ovilkorli-
gen i hennes närhet kände sig glad och
lätt till sinnes.
Också Gerdas mörka lockar hängde i
samma frihet kring hennes redan plastiskt
formade skuldror, och då de båda systrarna
lutade sina hufvuden öfver samma bok,
fängslades ögat behagligt af den lekfulla!
färgblandningen af deras glänsande hår. |
Om Gerda liknade både mor och far, så
liknade Signe endast mormor — påstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
