Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
Grosshandlaren, förvånad öfver sin egen
djupa vishet, betonade hvart ord i sin sista
fras. Det var som om han ville pressa den
ner i sin frus hjerta.
Och fru Wachtel stirrade framför sig, lik-
som såg hon en hel hop luftslott plötsligen
ramla.
"Nej, det har då aldrig ett ögonblick
fallit mig in avt grubbla öfver" — yttrade
hon efter en paus. — ”Men den saken kan
man lätt bjelpa. Vi stänga vår dörr för
gunstig herrn, och när Bruno tagit sin stu-
dentexamen, resa vi ju utrikes på ett år,
och sedan —"
”Ja, var det inte nu en lycka, att vi gif-
vit den der presenten?” — afbröt gross-
handlaren. — ”Du vet, att Bruno och Fanny
aldrig fingo se den; gubevars barnungarna
voro så granntyckta. Det skulle såra ”fat-
tigprinsen”, menade de. ”Fattigprinsen"
jaha, det var så skolpojkarna betitlade
honom. Men jag visade pokalen i går för
en och en i sender af gästerna härinne i
mina skrifrum, och de voro alla förtjusta.
”För en sådan lön kan man gerna bestå
sig ett och annat dopp” — menade löjtnant
Igelstam — ” vore det också midt i smäll-
kalla vintern”.
Samtalet afbröts af betjenten, som frå-
gade om en gammal gubbe med ett paket
under armen, kunde få tala vid grosshand-
laren något angeläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
