Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Osängius. Ingendera kände sig doek rätt lycklig i dessa
nya förbindelser. Någon tid derefter blef också det
olycksdigra missförståndet uppdagadt och kändt, och det af dem
båda. En hvar kan ana deras känslor dervid, smärtan
öfver skiljsmessan, ångern öfver förhastandet och den begångna
orättvisan. Fru Osängius sorg ådrog henne lungsot (eller
kräfta?) och inom kort döden. J. O. Wallins följde honom
hela lifvet igenom. Någon gång, när berättaren, Nathanael
Wallin, tog sig vid förtroliga tillfällen friheten att undra
öfver sin förmans J. O. Wallins dystra sinnesstämning, helst
allt tycktes båda glädje och lycka, svarade denne: »jag har
ej förtjenat någon lycka, jag har mördat henne.»
Så långt prosten Nathanael Wallin. Hans berättelse
visar, hur naturligt, hur nästan oundvikligt det var, att,
som också blef händelsen, många och mångskiftande
berättelser skulle bland allmänheten uppkomma och utspridas
rörande en händelse, som länge var till orsaker och
beskaffenhet icke fullständigt bekant, först icke ens för sjelfva de
förnämsta deri invecklade personerna: ett ämne, hvilket dessa
äfven sedermera måste högst ogerna vidröra; — ett ämne,
som just genom detta sitt hemlighetsfulla dunkel lemnade
inbillningskraften fritt spelrum till hvarjehanda gissningar
och dikter; — ett ämne slutligen, som genom personen,
Wallins, ryktbarhet och händelsens slägttycke med en roman
var serdeles lockande för nyfikenheten och sqvallret, och i
synnerhet för den tadelsjuka, som illfägnas att upptäcka fel
hos store och framstående män.
För sanningen af prosten Nathanael Wallins berättelse,
åtminstone i dess helhet, må ett par andra omständigheter
anföras. Den ena är, att fru Dimander, Wallins svägerska,
har på min efterfrågan försäkrat, det Wallin aldrig varit
presenterad i fabrikör Dimanders hus förr än efter
brytningen med M:lle Runevall; och den andra, att han sjelf genast
kände denna brytning som sitt lifs olycka, hvilket också
tydligen inses af den tvärhastiga öfvergången från hans första
vanligtvis glada dikter under tidskiftet 1803—1809 och till
de efter 1809 skrifna, de flesta af allvarligt stundom
svårmo-digt innehåll. Denna stämning representeras af skaldestycket
Hemsjukan, kanske, psalmerna undantagna, det på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
