Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde till dem, med hvilka konungen förtroligtjsam talade, låter
Arndt Gustaf dagen före denna konselj »spå att hertig Karl
och skeppscheferna skulle tillstyrka en underhandling,
kapitulation och skymflig fred.» Huru likt den tappra
storamiralen och hans tappra flaggmän! Författaren vet då ej det
högtidliga genmäle åt hans sagesman, hvilket flottorna den
3:dje och 9:de juli ristade i Sveriges häfder.
Se pag. 139. »Bröderna kanslirådet Jakob Engeström
och kunglig sekreteraren Engeström». Ingen af detta namn
blef aktionerad i följd af kungamordet. Det var i
Arm-feltska högmålet 1793 nämnde kansliråd, aflidne statsministerns
äldre broder blef invecklad och 1794 dömd till landsflykt,
men fick nåd. Ofvannämnde kunglig sekter är
protokollsekreteraren, som ofvan är upptagen bland dem, hvilka den
20 februari 1789 arresterades.
Se, pag. 141—142. »Grefve Ehrensvärd». Han var
baron, dömdes till landsflykt och gifte sig i Köpenhamn med
en enkefru Heiberg.
Se pag, 142. Hela berättelsen oin grefvinnan
Klin-ckowströms besök vid konungens sjukbädd och om hans
bitande, hanande ord till henne är en dikt, hvilkens
absurditet ej behöfver bevisas dem, som ega ytligaste
kunskap om Gustaf den III:s sinnesart och seder. Annu
(1841) lefva de, som voro närvarande den enda gång,
denna statsfru jemte drottningens öfriga hof uppvaktade
konungen vid hans sjukbädd. Förmiddagen den 28 mars
(dagen före hans död) erfor konungen, att aflidna h. exc.
grefve Brahe och h. exc, grefve Jakob De la Gardie (båda
af riddarhusoppositionen) vore tillstädes i coursalen 2:ne
trappor upp i slottets nordvestra hörn, hvilket rum
alltsedan katastrofen, oupphörligen var öfverfullt af folk.
Konungen lät inkalla dessa båda herrar till sin bädd. (Den
var i paradsängkammaren, dit han genast från operahuset
låtit bära sig). Vid konungens åsyn utbrusto de i häftigaste
gråt, som han försökte lugna och sade på franska till dem.
»Det är ändå sant, att det ej finnes något ondt, som ej har
något godt med sig, enär min olycka nu till mig återför mina
gamla vänner». Och han skulle till grefvinnan Klinckowström
talat så, som för Arndt blifvit berättadt?
Se pag. 159. »Ehrenström inspärrades på en fästning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
