Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 139 -
<r.
Snabbt lät hon med repet sänka sig ned i källaren.
Hon befann sig i ett fullständigt tomt rum. Hon gick
genast fram till den endast tillskjutna källardörren, som hon
öppnade och trädde ut i den yttre källaren. Hon lät
lyktskenet spela in i hvarje vrå, men ingen människa syntes
till. Snabbt undersökte hon marken för att se om Storm
möjligen blifvit begrafven någonstans, men öfverallt var
marken fast. Derpå synade hon två fat, men intet kunde
heller upptäckas i dem. Den beklaganvärde, duktige
polismannen tycktes vara totalt försvunnen. Derpå gick hon
försiktigt lyssnande uppför källartrappan, men stannade
hastigt. Hon hade hört några ord yttras. Det kunde ej
vara någon annan än Martin.
En knackning hördes. — Hvad kunde det väl vara.
Räfven rörde sig ej. Hennes anletsdrag och blick
erinrade i detta ögonblick osökt om falken, som söker kasta sig
öfver sitt byte och blott inväntar lämplig tidpunkt.
Då ljödo steg der uppe i gången, som närmade sig
källardörren. Som en jagad hind sprang Räfven ljudlöst
tillbaka ned i källaren, der hon gömde sig bakom några
bräder och stängde blindlyktan.
Hon behöfde ej heller något ljus, ty mannen, som kom
ned, bar en lykta i ena handen och en yxa i den andra.
Det var Martin, som smög sig fram till källarens inre del.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
