- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
206

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-— 2o6 —

»Skrif nu under denna revers, som icke innehåller det
minsta komprometterande för Eder; sedan skall jag genast
lämna eder pänningarne. Jag har nog så pass mycket i min
privatkassa».

Brand undertecknade papperet och doktorn räknade upp
sedlarne och lämnade dem ät Brand.

En känsla af skam bemäktigade sig den unge mannen.
Han kände det åter, som om han för evigt hade sålt bort
sin själ.

Men Gerda såg på honom så gladt och lycksaligt, att han
ej ett enda ögonblick längre tvekade att mottaga den erbjudna
hjälpen.

Det gällde ju nu att hålla fast vid den lyckliga framtid,
som hägrade för dem.

»Hvart tänker ni nu vända er, Brand?» frågade doktorn.
»Jag skall gifva eder ett rekommendationsbref, som kan vara
er till stor nytta under den första tiden, och som kan hjälpa
eder till en fastare ställning. Vill ni stanna kvar i Stockholm,
så finns det intet hinder derför. Men en ingeniörsplats kan
jag knappast skaffa er här. Ni är allt för känd, ehuru den
s. k. »svarta listan» upphört att existera, och denna skamfläck,
hvartill konsul Bark var den egentlige upphofsmannen, är för
alltid, hoppas jag, försvunnen ur världen. Den har tyvärr
under sin tillvaro hunnit ställa till många tråkigheter och
mycket elände».

»Ja, jag tycker bäst om att komma bort härifrån, der de
obehagligaste minnen jämt och ständigt möta mig. Jag hyser
ingen större önskan än att få glömma alla föregående
tråkigheter».

»Det är också bäst, tänker jag. Kunde ni ej till exempel
slå er ned i Norrköping som ingeniör. Der kan ni ju få vara
i lugn och ro samt börja ett fullkomligt nytt lif, utan att någon
människa känner edra föregåenden».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free