Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 67 -
kvarhålla dig och din kärlek hos mig. Och stode jag i
morgon, eller när duellen skall ega rum, i ditt ställe inför Konrad,
så sannerligen min hand skulle darra, då jag höjde vapnet;
det gäller ju det egna jaget, dess framtid, dess lif. Tänk på,
att för dig har han endast varit en ytlig vän, under det att
han varit min fästman!»
Nu hördes steg i korridorens bakgrund. Emelie gled
genast tillbaka in genom en öppen dorr och försvann. Det
var konsulinnan, som gravitetiskt gick gången framåt, som
vanligt iklädd sidenklädning med långt släp.
Oskar kände alls ingen lust att utsätta sig för flera frågor,
utan gick hastigt in i sina rum, der han kastade sig på en
divan. Den cognac, han så hastigt druckit, hade stigit honom
åt hufvudet.
Knappt hade Konrad von Linden kastat ut Bark och läst
dörren väl, förr än han föll ned på en stol. Han prässade båda
sina händer mot tinningarne, i hvilka det bultade förfärligt.
Det tycktes honom, som hade allt detta skett genom ett
oundvikligt ödes beslut, utan att han kunnat göra något till eller
ifrån.
»Jag var galen!» stönade han sakta. »Att skona de mina,
borde ha varit min första plikt».
Han lyssnade, allt mer ängslig.
Ej ett ljud —skulle de kanske ej hört något? Omöjligt!
Stackars mor! Stackars Stina!
Han reste sig och gick upp till moderns rum. Der drog
han tillbaka portieren och fann dörren stående halföppen. Då
skyndade han in i rummet. Skymningen hade inträdt och
horisonten lyste blodröd. Ett svagt skimmer af denna föll in
genom fönstret på de i rummet varande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
