- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
127

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. På förbjudna vägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 127 -

»Ta mig tusan» tror jag inte att min engel är vaken ännu,
fortsatte han tankegången, i det han räknade fönstren. Det
der måste vara hennes jungfrubur. Hon går väl åt af
nyfikenhet efter att få veta, hvem som gömt henne der. Tänk om
jag skulle ge henne visshet redan i kväll».

Dröjande gick han mot porten och stod just i begrepp
att ringa, då han hörde steg bakom sig. Då han ej ville
observeras, låtsades han gå gatan framåt. Stegen närmade sig
allt mer, och inom få minuter stod han öga mot öga med f. d.
ingeniör Brand.

»Hvad f—n», tänkte han, »har Gerda Sten återknutit
förbindelsen med sin förre fästman.»

»Se god morgon, herr Bark! Ar jag igenkänd?»

Bark försökte taga på sig en morsk min.

»Hvad vill ni mig? Och hvad menar ni med, att så der
som en bettlare antasta mig?»

»Slumpen har hjälpt mig till detta möte», skrattade Brand.
»Och en förbaskadt lycklig slump. Men den der högmodiga
tonen gör ej längre något intryck på den, som genom er
blifvit en bettlare. Ej blott min plats tog ni från mig, usling,
utan äfven min fästmö!»

»Förskona mig från sådant der prat, jag har inte tid längre
nu», röt Bark.

»Så får ni väl ta er tid då!»

»Tig och ge er i väg, fräcke lymmel!»

»Drif mig ej till det yttersta, herr Bark. Ni har redan
bragt mig till förtviflans brant. Att jag suttit i fängelse, är er
skuld, att ingen mer vill gifva mig en hederlig anställning, är
er skuld, och att jag nu måste stryka omkring på gatorna i
slitna paltor, allt är er skuld. Men blir jag aldrig så usel, och
om jag än hungrar ihjäl kommer jag aldrig att krusa för en
sådan som er. För er och edra gelikar har jag endast ett
»Fy tusan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free