Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Mörksens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i°6 —
»Det vill säga, du är trött på den der kärleken.»
»Ja, inte precis det. Stina är ju vacker, och hennes
sylfi-diska väsen gjorde nog på sin tid starkt intryck på mig, och
jag var fast besluten att gifta mig med henne».
»Riktigt ja», afbröt konsuln. »Jag var ju med derom.
Och jag hade ju då ingen orsak att säga nej. Men sedan
har mycket ändrat sig. Gubben Linden dog ju och lämnade
endast skulder efter sig. Hade familjen ej inskränkt sig så,
som den gjort, skulle den aldrig kunnat existera. Derför tog
ju också Konrad afsked från regementet. Nu är han
tidningsskrivare och har all möda att hålla det yttre skenet oppe.
Skriftställare, tidningsmurfvel! En sådan löjlig existens! Nej,
Oskar, jag är öfvertygad om, att den dag kommer, då du
öppet tillstår för mig, att du brutit din förlofning!»
»Kanhända. Jag säger »kanhända», ty att säga något
bestämdt nu är mig omöjligt».
»Kommer tid, kommer råd», afgjorde fadern, i det de
båda gingo ned i salongen, der fru Bark, en ungefär femtio
års, korpulent matrona redan befann sig i sin yngre sons,
Alfreds sällskap. Sedan många år var konsulinnan van att
betrakta sin man och Oskar som husets herrar, mot hvars
görande och låtande det absolut icke fanns några invändningar
att göra.
Konsuln helsade sin hustru med några konventionella
fraser, under det Oskar chevalereskt kysste moderns hand.
»Se bara på», sade han, i det han närmade sig
konsertflygeln, »jag tror Alfred redan spelar öfver».
»Ja, i dag skola vi få höra Haydns drömmar», svarade en
tunn ihålig röst, som härrörde från en på en stol vid väggen
uppkrupen yngling om ungefär tjugo år.
Det är Alfred Bark, familjens sorgebarn. Sorn treåring
hade han fallit baklänges öfver en stol och blifvit puckelryggig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
