Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ledsam. Följande lilla rolighet hände oss:
Vid bordet hörde vi att Fredrica Bremer fanns
bland passagerarne och alla utropade på en gång
att det vore mycket intressant att göra hennes
bekantskap. — Vid denna yttrade önskan
förmärkte vi emellan våra bordsgrannar midtemot,
(tvenne damer) små skälmska miner; så litet
tvekan hos den ena och till slut ett raskt beslut. Hon
tog sitt vinglas, steg upp och sade: Jag hör på
accenten att ni ären Finnar, — vi äro landsmän:
tilläl mig dricka er skål, jag heter Fredrica
Bremer. — Litet pcrplexta blevo vi; men funno oss
ett tu tri, som salig Dumbom, formerade
bekantskapen med vår ryktbara vis å vis, och hade
godt af den ända till Calmar. — En annan
conais-sance, mycket mindre genialisk, men också
ofantligt mycket vackrare — gjorde vi äfven vid
samma middag. Bredvid mig satt en individ,
som jag först ej fäste mig vid. Men den arma
varelsen förföljdes af den mest deciderade otur.
Intet fat fanns en bil uppå när det kom till
honom. Till slut, efter att med det största lugn i
verlden ha uthärdat denna nödtvungna svältkur,
serverades min granne med det sista toma fatet,
och då brast han ut i ett så hjertligt skratt att
del smittade mig, som nästan skrattade mig sjuk
åt hans ymkliga belägenhet. — När vi stego upp
från bordet betraktade jag den filosof, som så
tåligt bar sitt öde. — Den filosofen kunde vara
några tjugu år ungefär, och hade det vackraste
ansigte jag nånsin sett. — Vi gigno tillbaka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
