Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Testamentsrätt - Om testamentes innehåll, verkan och tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Har testamentsgivare insatt dels universal- och dels
singular-testamentstagare*, och räcker ej kvarlåtenskapen till för alla,
böra dispositionerna till de senare först utgå. Men om någon
tillagts en viss bestämd sak, och denna vid dödsfallet icke finnes
kvar i boet (t. ex. en fastighet, en viss angiven aktie, ett
smycke, som testamentsgivaren sedermera avhänt sig), äger
testament stagar en icke därför erhålla vederlag i annan egendom.
Blir testamente helt eller delvis kraftlöst, kommer detta i regel
testamentsgivarens närmaste arvingar till godo. Om sålunda
testamentstagaren dör före testamentsgivaren, inträda icke den
förstnämndes arvingar i hans rätt och ställe, såvida testamentet
icke uttryckligen föreskriver detta, utan egendomen tillfaller
testamentsgivarens arvingar. Undantagsvis kan dock
testamentes kraftlöshet i vissa delar komma annan testamentstagare till
godo. Om t. ex. testamentsgivare insatt en universal
testamentstagare, vilken överskottet av kvarlåtenskapen, sedan vissa
singu-lardispositioner utgått, skall tillfalla, men någon av sistnämnda
dispositioner blir kraftlös, så bör den frånträdande
singulartesta-mentstagarens lott tillfalla universaltestamentstagaren.
Detsamma är förhållandet, om en umversaltestamentstagare fått sig
ålagt att fullgöra vissa singular dispositioner (t. ex. att utbetala
en livränta), samt någon av sistnämnda disposii ioner bortfaller.
Testamentsgivare har rätt att i testamente uppställa villkor för
detsammas tillg od on j v tände, och dessa måste då av
testamentstagare uppfyllas, i fall han vill begagna sig av testamentet.
Villkoren få dock icke strida emot lag eller kränka annans rätt,
allmän ordning eller goda seder. I sådan händelse äro de ogiltiga,
men testamentet gäller i övrigt. Enligt Ä. B. 1.7:7 må ej i
testamente införas, att den, som klandrar detsamma, skall bliva
förlustig sin arvsrätt.
Såsom en allmän regel kan tippställas, att testamente skall
tolkas strängt efter orden. Det är därför också av största vikt,
att testamente avfattas så tydligt och kortfattat som möjligt.
Särskilt bör i testamente uttryckligen sägas, om testamentstagaren
skall erhålla ägande- eller allenast nyttjanderätt till den
testamenterade egendomen, och böra därvid i stället för oklara och
tvetydiga uttryck, såsom »disponera», »innehava» och dylikt,
användas uttrycken äga, äganderätt eller nyttja, nyttjanderätt.
Anm. I detta sammanhang må påpekas, att en
testamentstagare icke genom att taga den testamenterade egendomen i
besittning ikläder sig något personligt ansvar för testamentsgivarens
gäld. Om skulderna sedermera skulle visa sig överstiga
tillgångarna, är testamentstagaren endast skyldig att återbära vad
han mottagit av egendomen, men icke såsom arvinge i
motsvarande fall att antingen överlämna kvarlåtenskapen till
konkurs eller personligen svara för den avlidnes gäld. Endast för
* Se rubriken Om testamentstagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
