Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Gustavsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
men betydelsefullt. Dom är bråkiga, det är sant,
men dom har sin fars natur.
Men i alla fall, efter detta bitande anfall föste
hon själv ut ungarna, snöt sig i diskförklädet och
försvann utåt sina regioner. Magister Gustavsson
gick bort och reglade dörren, varpå han med
triumferande min slog sig ned i skrivstolen, tog papper
och penna och började utarbeta en föreläsning.
Överst på papperet skrev han med huvudet på sned
som en talgoxe och drömmande ögon: EXCELSIOR-
FÖRBUNDETS KURSSERIE NUMMER 108. Som
underrubrik satte han dit ordet »Livet» och skrev
sedan med mindre stil följande:
1. Vad är livet? Plasmat. Cellen. Tvåcelliga.
Flercelliga. Förklaring till den första klyvningen.
Ett fruktansvärt oväsen utanför dörren kom
honom att hoppa till i stolen. Den äldsta ungen
bearbetade dörren med en trähäst, de övriga
sparkade och längst borta bakom allt detta ljöd
regelbundna, stegrande spädbarnsskrik som ilskna
trumpetstötar.
— Papa — Pabba!! Vi ska iiin! lin —
pabbaaa! — liiiiiiiii! Bang! Dunk! Dask! liiiii. Det
slamrade i låsvredet, slagen mot dörren haglade,
och nu började den femårige Johannes stormtjuta.
Axel hade träffat honom i nacken med trähästen.
Spädbarnsskriket ökade. Felixinas röst hördes som
en bräkning, när hon sjöng och vyssjade.
Magister Gustavsson reste sig med rodnande
anlete, varpå han gick bort till dörren, satte händerna
som en lur för munnen, lutade sig mot dörrlåset och
sade med en röst som liknade en dämpad basun:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
